torsdag 31 januari 2013

Lyckan i hönshuset


Jag har ju varit på besök hos min dotter
som bor på landet i ett gammalt torp.


 Här är torpets Isbarhönor och tupp.
 

 

 Hönsen gillar verkligen att få spagetti
för de blir så ivriga när de blir serverade.
De slänger runt med spagettistråna
som om det vore maskar.
 
 
Just nu är det bara två hönor som värper,
Dolly och Evita.
De är båda unghöns vilket gör
att äggen är väldigt små än så länge.
 

Men de andra hönsen
kommer säkert igång snart.


 
 
 På tur tror jag att denna lilla Elvira är.
Hon satt på pinnen
och hade riktigt äggsnack för sig
medan hon tittade mot redet,
kaaa-ka-ka-ka-kaaaa...
 
Det är så trivsamt att gå ut till hönsen.
Tuppen håller sig lite i bakgrunden
och håller koll på hönorna,
 är en riktig gentleman, 
 låter hönorna äta först
medan han går omkring och skrockar
ok-ok-ok-ok-ok...  
 
 
Lyckan är att lyfta på luckan till redet
och se äggen ligga där.
Dessa Isbarhönor lägger ägg 
med ljusgröna skal.
Häftigt, eller hur?
 


Det som göms i snö

 
Gårdagen bjöd på lite oväntade upplevelser.

 
Som jag kommer gående från hönshuset
ser jag något litet grått
på otrampad snö ovanpå gräsmattan.
 

 
Ja, du ser ju själv vad det är för en liten stackare.
Den här lilla näbbmusen har nog legat ett tag
 begravd i snömassorna.
 
 
Jag är egentligen skräckslaget rädd
för råttor och möss.
Tycker att de är fruktansvärt obehagliga,
döda som levande.
Men den här lilla stackarn går ändå an,
 trots allt är näbbmöss ganska söta.
Kanske är det för att de är så små
 som jag kan fördra dem och gå nära.
 

Närmare vedboden kom nästa nya upplevelse,
Sorkarnas lekplats under snön hade kommit fram.
Fascinerande att få se med egna ögon
att det faktiskt är sant
att de gör gångar under snön.
Det är som att se en karta uppifrån,
vissa gångar går ihop och fortsätter framåt,
medan andra bara går in en liten bit
från genomfartsvägen.
 
Ja, det är precis som man brukar säga.
Det som göms i snö kommer upp i tö.




Jag sprang också på en hel del kvistar
som blåst ner från hängbjörkarna.
Då kom det fram en bild ur hjärnans förråd...
Bind ihop dem till ett hjärta.
Sagt och gjort!
 



Det slutade med att jag tillverkade fyra stycken hjärtan
och de blev faktiskt finare för varje jag gjorde.
Övning ger som bekant färdighet.
 De kommer nog att hänga på hönshus
och andra dörrar på torpet
när invånarna ledsnat på riskransarna
vi gjorde till advent.
 
 






tisdag 29 januari 2013

Vacker kappa


Idag har jag påbörjat 
ett besök hos min dotter igen.
Det är så skoj att få träffa henne
under några dagar.
 
Vi träffas inte så ofta
pga avståndet mellan våra hem.
 
 
När jag kom fram gick vi till hönshuset
och matade hönsen med spagetti
 som jag hade kokat och tagit med.
Det är så fantastiskt roligt
att se hönsen äta spagetti
för de tror nog att det är maskar. 
 
Därefter tog vi oss en semla med te.
 



Jag är bara tvungen att dela med mig
bilder på den kappa dottern visade mig.
Hon har köpt den på rea
hos Axelssons i Stockholm.
 
Jag blev helt begeistrad i den.
Den är vackert plommonfärgad
och har så fina detaljer,
dessutom är den ovanligt välskräddad.








 

 Titta bara på det vackra broderiet
och rynket i ryggen, 
 
 
de rundade fickorna med rynk,
 

 liksom den rynkade kragen.
Åh vad jag blir avundsjuk...




 Men till min tröst innehöll dotterns
 postlåda dagen till ära
 den nya katalogen från Gudrun Sjödén.
Det är faktiskt en högtidsstund
att få bläddra i de nya katalogerna när de kommer.
 
Kläderna är alltid fotograferade i vackra miljöer
 med modeller i fantasifulla frisyrer och sminkning.
Bara det är inspirerande och ger mig
som ev. kund fina, dagdrömmande stunder.
 
Jag tycker att Gudrun gör så vackra kläder
 och hon har så pass många färgställningar
och modeller att det alltid är något jag önskar mig.
 
 
Som den här kappklänningen i linne t.ex.
Precis i min stil.
 
Vi intog senare på kvällen
hemgjord pesto till rostade rotfrukter
 och stekt halloumi.
Det är festmat det.
Gott!!!









måndag 28 januari 2013

Vill ha mer kyla och snö

  Dagens väder...
som tidigare sagts,
inte bra enligt min åsikt.
Grådis och snö som smälter, grrr...
Ja, ja, jag vet
att det är många som längtar efter våren,
men jag har ännu inte fått nog av vintern.
 
 
Därför sätter jag in ett par, för mig,
feelgoodbilder
från svunna dagar med rimfrost
och kristaller.
 
 
Hoppas att kylan kommer tillbaka
och med den mer snö.
Vintern kan vara in i mars,
sedan kan våren göra sitt intåg
med Gumman Tö i spetsen.
 

Elisabeth och jag

 
Jag lovade att jag skulle återkomma
till vad mer Elisabeth Gummesson
och jag har gemensamt,
 än att vi vid unga år blev faderslösa.
 
Vi har båda blivit sjuka
av att alltid velat göra vårt bästa,
av att allt skulle vara så perfekt som möjligt,
av allt vi ville vara med på,
av allt vi skulle hinna med...
stress, stress, stress,
alltid vara i farten...
perfektionism...

Som perfektionist
 gör man hela tiden sitt allra bästa
för att vara duktig och omtyckt,
presterar sitt yttersta
för att bli bedömd
som arbetsam, kunnig
och få beröm.
 
 
Efter att ha levt ett hektiskt liv i många år
 reagerar kroppen mot detta på ett eller annat sätt.
Elisabeth blev fysiskt sjuk två gånger
med några års mellanrum
 och var nära döden.

 
Även jag blev sjuk två gånger
med några års mellanrum.
 Nu blev vi inte våra kroppar
sjuka på samma sätt,
men man kan se ett mönster
i hur dessa stressrelaterade sjukdomar
kan dyka upp.


Man jobbar på för fullt
både på arbete och hemma,
blir sjuk,
försöker ändra sina vanor och sitt liv,
tar det lite lugnare,
känner sig bättre,
kör igång igen med full fart
tills kroppen åter säger ifrån.
Man blir sjukare,
inser att det måste till en förändring,
lyckas ändra sig och ta det lugnare
 och får må bättre.
 
Man måste lära sig att kunna koppla av,
ta hand om sig själv,
göra roliga, avkopplande saker,
lära sig att världen går inte under
om man inte har hunnit
städa eller hänga tvätten,
 eller vad det än må vara.


 
Elisabeth har skrivit boken,
GOOD ENOUGH 
som handlar om att allt inte behöver vara perfekt.
Vissa saker måste vara perfekta,
inom yrkeslivet t.ex.
Men där det inte är nödvändigt
kan man tagga ner med gott samvete
och ta det mycket lugnare.
 
Bjud t.ex. vännerna på en gryta
istället för en trerätters med fördrink.
Kanske behöver man inte gå på alla föräldramöten
när det bara känns för mycket.
Handlar det om något superviktigt får man alltid veta det ändå.

Städa när det behövs,
kanske inte varje torsdag bara för att man alltid gjort det.

Ta hjälp av alla i familjen,
mamma/svärmor kanske skulle tycka
att det vore kul att baka med barnen t.ex.
Mannen och du själv kan göra något skoj
tillsammans under tiden...

Framför allt,
- man måste lära sig att man duger som man är.
Det är inte genom PRESTATIONEN
 jag ska bedömas utan som den person jag är.

- man har rätt att misslyckas.
"Nu blev det lite tokigt",
men det betyder inte
 att det är jag själv som är misslyckad
och det är genom misslyckanden man lär sig.
Tänk bara på alla uppfinnare:
t.ex. Thomas Edison lär ha gjort tusen försök
innan glödlampan fungerade.

-man ska ha roligt.

Det är inte lätt att ändra en perfektionist.
Jag kämpar fortfarande med att det är OK
att inte ha presterat någon arbetsuppgift en dag,
 bara vara och njuta av tillvaron.

 
 
 
 


söndag 27 januari 2013

Skator

 

Skatorna hade möte igår
 i träden på berget utanför vårt hus.


 
 Undrar vad det kunde vara
 som de diskuterade om?
 
 
Kanske önskar de som de flesta människor,
att våren snart ska vara här?


 
Eller tipsade de varandra
om bästa utfodringsstället?
 

Det är tufft att vara fågel i den kalla vintern.
Maten växer inte på träden...

 

 



lördag 26 januari 2013

Frusen värld




I denna frusna värld






 

har allt klätts in i kristaller,


allt som är utomhus,



utom de levande varelserna.





Värmen inifrån har fått snön,
 som har täckt hela takfönstren,
 att halka nedåt längs fönsterrutan
och bilda de mest fantastiska mönster.
Ser du kvinnan med kjol som springer uppför backen
vilken vaktas av en Labrador?
 


 Ser du gubben som gapande springer iväg
med flera vänner i en långdans?

 
Och mitt i alltihopa
har kärleken fått sin symbol!
 
Naturen är så fantastisk på att själv kreera
de mest otroliga skapelser.
 
 
Ha en riktigt skön helg
alla ni som kikar in!
 
 
 







fredag 25 januari 2013

Snökristaller

 


Snökristaller 
 
Af snökristaller klara
står fältet prydt,
om några veckor bara
är allt förbytt 
 
I glittren emot solen
och fröjden er,
snart sjunken I som tårar
 i jorden ner
 
I, vinterns vackra blomster,
snart vissnen I,
men utaf edra tårar
ska blommor bli 
 
Om några veckor endast
är allt förbytt,
af vårens väna blomster
står fältet prydt. 
Karl-Alfred Melin 1849-1919
 
 
Denna dikt är hittad på nätet
och den speglar ju verkligen 
naturen just nu
och vår längtan efter våren.
 
Härligt med de gamla orden och stavningen!



Idag är det fredag,
bästa dagen på hela veckan
för de  flesta som jobbar.
Även jag tycker om
när det blir avbrott i veckans lunk.

Tända bastun,
laga lite god mat,
kanske ett glas vin...
... somna i soffan???

Livet är sig likt antingen man jobbar eller ej!!!


torsdag 24 januari 2013

Pang i rutan

Medan jag står i köket och bakar surdegslimpor
smäller det till rejält mot ett av köksfönstren.
Åh, neeej...
Känner igen ljudet,
ännu en stackars fågel har flugit rakt in i fönsterrutan.
 
Ibland bryter de nacken direkt
och ibland blir de bara omtöcknade 
och flyger iväg efter att ha vilat sig en stund.
Jag tycker det är väldigt obehagligt
vågar nästan inte titta efter,
av rädsla för vad som ska möta min syn.
 
Efter att ha smygit fram och kikat försiktigt
över fönsterkanten, ser jag först ingen fågel.
Tittar noggrannare
och ser då en liten fågel ligga utsträckt på sidan.
Den är alldeles ljus på buken
därför syntes den inte så bra vid första blicken,
smälte ihop med brun trall och snö.
 
Han rycker till i kroppen för varje andetag
 och det ser hemskt ut.
 
 
Jag går och hämtar kameran,
tillbaka ser jag att fågeln har satt sig upp
och burrat upp sig som en liten boll.
Det är ju så kallt idag.
 
Det är en bergfink som krockade med vårt fönster.
Jag har tidigare sett dem komma och äta av fågelfröna.
De är ganska lika bofinkarna.
 

Han satt en lång stund och vilade sig
med huvudet så här bakvänt.
Plötsligt var den borta när jag kikade efter
och jag hoppas att den själv flög bort.
Jag hörde inget ljud av någon rovfågel
och katten var inne
så det är gott hopp om att fågeln klarade sig.
 
Vi har ett litet fönster på andra sidan huset
som man kan se genom från köket.
När fåglarna har bråttom,
blir skrämda av något,
tror de att det är fritt fram att flyga genom huset.
Försöker att komma ihåg att stänga till köksdörren
emellan så att de slipper se rakt igenom,
men det är lätt gjort att glömma,
vilket jag gjorde idag.
 
Skönt att fågeln klarade sig i alla fall.
 


Snart är det fullmåne igen.
 
 


Tantvarning

 Tantvarning i Örebro


Örebro läns museum
har gjort en utställning om tanten.

Vad är en tant?
Det vill muséet gärna få veta mer om av allmänheten.
Egentligen vill de knäcka den stereotypa bilden av en tant.

Muséet anser att tanter är högaktuella
och man vill höja värdet på tanten.
 
Tant är en aktningsvärd titel på en kvinna,
 en kvinnoidentitet.

Tanten följer inte modets nycker.
De identifieras ofta genom att använda
 kappa, hatt och handväska.


 
Tanter är verkligen högaktuella
genom att de har kunskaper inom många områden
 som är aktuella idag bl.a. laga mat från grunden,
hantverk och återbruk.

Tanten är en hjälte enligt
Michael Andersson,
 intendent på Örebro läns museum

Jag kunde bara inte låta bli att skriva ner det här,
 för det är en del av min barn- och ungdom.
 Tanter som höll koll på områdets ungar
genom att glutta bakom gardinerna
och öppna fönstren och ropa
när vi gjort nå´t som de inte gillade.



Tanter som gick på trottoarerna
med sina attribut och dessutom en större väska,
shoppingväska,
 med två handtag som de använde
för att lägga sina matinköp i.
(Man hade inte plastkassar då.)

Tanter bakade också sju sorters kakor
och bjöd på kafferep.
De saftade och syltade.
De tvättade golven med skurborste och trasa.

Jag blir faktiskt lite sugen på att åka till Örebro
 för att titta på utställningen.
Är det någon som minns Ria Wägner
med sitt mat- och husmodersprogram
 i TV:s barndom.
Det var en tant det.

PS Såg inslaget om tanter på SVT1 i Landet Runt.
 
 

 

onsdag 23 januari 2013

Ljus och mörker


Idag hade min stora guldklimp Loppis i sin skola
tillsammans med alla 8:e klassare.
I det härliga vädret åkte jag dit
med mamma som älskar att gå på loppisar.
Hon blev inte besviken,
hittade flera saker att bära hem.
 
 
Även jag hittade fynd att ta hem,
fyra stycken glassaker till ett sammanlagt pris av 10:-,
 två ljusstakar som komplement
till den som blev kvar efter explosionen, 
ett saltkar till flingsaltet
och en svan,
 bara för att den var blå.
Det var fynd det!!!
 
 
 
Ikväll fastnade jag framför senare delen
av Uppdrag granskning
som handlade om människor från Kamerun
 i Afrika som kom till Sverige för att plantera skog.
De betalade själva för resa
och 6000:- i avgifter till företaget.
De skulle arbeta i 6 mån
och tjäna ihop ca tre årslöner i deras valuta,
men de fick sluta efter 3 mån.
 
Företagaren Skogsnicke
tog betalt för sängplats och dålig mat.
 De hade skrivit kontrakt på fast lön,
men de fick bara låg ackordslön.
 
För att tjäna ihop de pengar de var lovade
skulle de behöva sätta 3000 plantor per dag,
en planta var 7 sekund.
En del klarade av att sätta hälften om de arbetade mer
 än de 8 tim som är dräglig arbetsdag.
 
Nu sitter dessa papperslösa människor i Sverige
och har inga pengar till hemresa
och har inte kunnat sända pengar till sina familjer.
En del av dem hade sålt sitt hus för att betala resan,
någons förälder hade pantsatt sin mark
och tvingats sälja den,
barn fick sluta skolan
 för att inga pengar kom hem till avgifterna,
barn sändes av mödrar till sina föräldrar
för att de skulle få mat...
 
Denna svenska företagare
bär sig så fruktansvärt illa åt
och han fortsätter att utnyttja folk
från samma land år efter år. 
 
T.ex. hyrde han ett hus för 5500:-/mån.
Tog 70:-/bädd/natt av arbetarna.
Tjänade ca 15000:-/mån bara på detta arrangemang.
Slängde in ett par sopsäckar med avlivade
uttjänta värphöns, med huvud, fjädrar och ben,
som mat till arbetarna.
Dessutom fick de ris, olja och tomater
(säkert inte färska utan konserverade)
som de åt till frukost, lunch och middag,
varje dag.
 
Det är ofattbart och
hur har detta kunnat få fortsätta???
Nu har migrationsverket börjat rota i det här
och facket ska imorgon förhandla med skogsägarna.
 
Man kan bara hoppas att de drabbade
 kan få tillbaka sina pengar
och att företagaren som skott sig åker dit.
 
Jag skäms över att en svensk kan göra så här,
vill ju tro att vi alla har bättre förstånd
än att bete oss så här. 
(Tyvärr är företagaren inte ensam om att utnyttja denna arbetstrafficing, ex. bärplockare...)
 
En av fruarna i Kamerun sa
att det är slaveri som männen utsatts för
och det är bara att hålla med.
 
Se programmet om du kan!!!!!!

PS 
 Förresten,
hur har SAS-direktörerna mage
att ta ut 14 miljoner i lönebonus
när de anställda fick sänka sina löner?????

Fy tusan så mycket orättvisor och elände det finns.
Det är nog inte bra att börja tänka...