torsdag 28 februari 2013

Stolt svensk

Igår var jag extra stolt över att bo i Sverige.
 
Vår landsbygdsminister Eskil Erlandsson berättade
på nyheterna om att EU röstade igenom
att fisk som inte är önskvärda i näten
 får dumpas tillbaka i havet.
 
 
Sverige var det enda land som röstade emot.
Även om det inte hjälpte i detta fall
så visar det att vi oftast har en helt annan syn
på detta med miljö, natur och djur än övriga Europa.
Det kommer att göra skillnad i längden.

 
 
 
Fullmånen lyser nu upp våra nätter.

 
Jag är så fascinerad av månen,
särskilt när vi får se den i sin fulla storlek.

 
Igår var det en så vacker
krans som av dis runt månen.





Med tanke på det jag skrev först i inlägget
är det lätt att tappa lusten
 och bara strunta i vad som händer i omvärlden.
Men som vi vet
gör det skillnad i längden om vi reagerar
och sprider våra goda tankar och idéer.
De kommer att smitta av sig till fler och fler.
 
Dagens ord från Werner von Heidenstam
ur Ord på vägen angående att tappa lusten:
 
Men där, då du vid slocknad brasa fryser
en plötslig vindstöt tänder nya lågor.
 
Misströsta inte när du ibland känner att allt är tomt,
att din livslust domnar.
Livet är alltid lika fullt, lika verksamt,
det är bara ditt väsen som tidvis ligger i träda,
 din mottagningsapparat som strejkar.
Öppna dig, vänta lugnt och hoppfullt,
- något händer som rycker dig ur förlamningen,
kommer dig att plötsligt leva upp på nytt
och känna dig mitt inne i det eviga,
vibrerande skeendet.

 
 




tisdag 26 februari 2013

Trädklättraren

 
Mycket få människor lever idag,
de flesta gör förberedelser för att leva imorgon.
                                                                               - Jonathan Swift 1667-1745
 
Känns märkligt att människor
redan på 1600-1700-talet
hade samma sätt att leva som idag
vad gäller att inte ta vara på
den dag som är idag,
den stund som är nu.
 
Tänk att det ska vara så svårt
att leva i nuet.
Tankarna fladdrar oftast iväg
och planerar för framtiden.
 
Djuren har ett bättre sätt
att ta tillvara på sin tid.
För dem existerar bara nuet.
 
 
 
Vår katt barrikaderade sig
i bigarråträdet idag.
 
 
Hon satt länge och spanade
efter en flygande stek.
 
 
Vi har fågelmatarna hängande i det trädet
och fåglarna flög förbi henne hela tiden.
Hon smälter bra in i trädets gråa färg.
Men som tur var för dem
så fick hon inte någon sparv i munnen då.
 
Det är det värsta med katterna
att de inte kan låta bli
att fånga det som rör sig framför dem.
 
Råttor och möss är OK för mig
(fast katterna är förfärligt grymma
när de leker med djuren innan de dödar dem), 
men fåglarna tycker jag inte om att hon tar.
 
Tyvärr lyckades hon ta en talgoxe igår
och det känns alltid ledsamt när hon gör det.
Men man säger ju att de fåglar katterna fångar 
inte är riktigt pigga och därför inte hinner flyga undan. Kanske är det så, men jag vet inte.
Tycker ändå synd om fåglarna.
 
 
 


måndag 25 februari 2013

Moderskärlek

Som det brukar vara, åtminstone för mig,
kom jag rätt in i ett pågående TV-program.
Det var ett naturprogram på svt.
 
 
Att människor lider i Afrika,
särskilt när det är torka,
det har vi hört många gånger.
Men även djuren lider svårt
av de svåra och långa torrperioderna i Afrika.
Det här programmet handlade om
elefanter som vandrade för att söka föda någonstans.
Marken var helt torr och utan grön växtlighet.
Den torra jordens ytskikt virvlade runt i små tromber.


Magra, trötta elefanter
vandrar och vandrar.
 

 
Ungarna hann knappt dia för att de vuxna
hela tiden vandrade för att söka föda.
Det som fanns för dem att äta var torra buskar.
De små ungarna kunde inte äta dem 
och de innehöll inte näring nog för att mödrarna
skulle kunna få mjölk till sina ungar.
 

Detta gjorde att det blev mycket svårt
för de minsta elefanterna.
När en liten unge inte orkade längre
ställdes modern inför ett svårt beslut. 

 
Flocken vandrade vidare,
skulle hon överge sin unge eller stanna kvar?
 
 
Moderskärleken segrade
och hon stannade hos sin unge.


Modern försökte att putta upp ungen.
 
 
Om och om igen... 

  
Tills ungen inte orkade mer.


     Ungen lade sig ner för gott.
 

En moders sorgsna ögon
när ungen tagit sitt sista andetag.
 

Hon tog farväl
 
 
 
innan hon ensam vandrade vidare
för att finna sin flock igen.
 
 
 
 
När regnen tills slut kommer
återvänder krafterna och livslusten.
 
 
Hanarna slåss om vem
 som ska få föra sina gener vidare


och nya små, friska och pigga
elefantungar ser dagens ljus
 
Bilderna har jag fotat av TV-rutan.
 
och livet går vidare
vilket är en tröst i all sorg.
 
 
Jag blir väldigt ledsen och påverkad
av att se och bli påmind om naturens grymhet.
En närstående säger till mig
att jag ska låta bli att titta
på sådant här som upprör mig.
 
Men jag tror att vi måste se och reagera
för att lära oss mer om hur världen och livet fungerar.
Det finns alltid nytt att lära och bli påmind om.
 
Det allra mesta som händer på jorden
hänger samman och har med
våra mänskliga beteenden att göra
(tyvärr när det handlar om negativa saker).
 
Vi måste fortsätta att öppna ögonen
och tänka efter vad våra/mina handlingar
ger för konsekvenser i omvärlden.
Det är aldrig för sent att ändra sig!
 
 
En människa borde aldrig skämmas
över att medge att hon haft orätt,
vilket blott betyder
att hon är klokare idag än igår.
                                                              - Alexander Pope
 
 
 

söndag 24 februari 2013

Sparktur

För några dagar sedan
hände det en trevlig sak i vår by.
Plogtraktorn kom och skrapade bort
alla ojämnheter på våra gator.
 
Kan du gissa vad det innebar?
Jo, det går att åka spark på våra gator
och man kan komma vidare till de
omgivande snö- och isbelagda småvägarna. 
 
 
Jag gillar att åka spark
och i dagens underbara solsken
var det extra fantastiskt härligt att ta en tur.
 
 
Så vackert med solen som strilar sitt sken
mellan trädens stammar.
 
 
Det blev en riktigt lång
härlig sparktur idag.
Det var perfekt underlag
och sparken gled så lätt på vägen.
 
 
Nästan ända fram till vårt fina
närbelägna slott åkte jag.
 
 
 På tillbakavägen
 
 
 upptäcker jag något mörkt
i vägkanten igen...
Kommer du ihåg att jag hittade en fjäder
i en annan vägkant för ett tag sedan?
 
 
Jag är nu lite harig av mig
vad gäller mörka klumpar. 
Det kan ju faktiskt vara en råtta
som är sååå läskiga.


 Ja, vad kan det vara?
 
 
 ???

 
 Jo men visst,
min egen handske...

 
Hade lagt dem på sparken på bortvägen
och den ena hade fallit av
utan att jag märkte det.
Skönt var det
att det inte var något hemskt odjur!
 

Dessa handskar har en liten historia i sig.
Jag fick dem efter min svärmor
och de var helt oanvända,
stela och obekväma.
Därför har de legat i skåpet i många år
tills jag denna vinter tänkte
att varför ska de ligga där till ingen nytta.
Jag började använda dem
när jag skottade snö.
 
Tänkte att det är väl strunt samma
om de blir förstörda
eftersom de inte var sköna att ha på sig.
 Bättre att använda dem
än att de bara ska fortsätta att ligga i skåpet.
 
Och se nu hände det något...
När handskarna blev brutalt använda
blev de mjuka och sköna.
Nu använder jag dem dagligen.
Så det kan bli! 

 
 
Det blev en fin sparktur
denna vackra söndag.
 
 
Och inatt får vi njuta av fullmånen.
 
En del människor tycker ju
att de sover extra dåligt när det är fullmåne.


 Hoppas att du kan sova gott!
 



lördag 23 februari 2013

Blundar med hela kroppen

Under solen
 
Ibland måste jag bara blunda
 med hela kroppen
för att inte förgås av allt elände i världen.
 
Under solen: Helena Bergström och Rolf Lassgård
 
Då sätter jag mig
framför en av många favoritfilmer.
De är i genern romantiska, må bra-filmer
och de vänder sig kanske mest till kvinnor.
 
Dirty dancing: Patrick Swayze och Jennifer Grey
 
Jag behöver då inte engagera mig i handlingen,
inte bli rädd eller fundera
över vem som är skurken/mördaren.
Kan bara njuta av vackra människor
som älskar och tar hand om varandra
efter visst trassel.
 
Ghost: Patrick Swayze och Demi Moore
 
Världen utanför existerar inte på två timmar
och jag behöver det ibland för att samla energi.
 
Pretty woman: Richard Geere och Julia Roberts
 
Att jag tittar på filmer jag redan har sett,
när jag vill blunda med hela kroppen,
har ett värde just i att veta vad som händer,
nerverna får ro och jag mår bra.
 
Ryska huset: Sean Connery och Michelle Pfeiffer
 
Naturligtvis ser jag även andra filmer
men det gör jag när jag redan mår bra,
inte när jag vill stänga av och vila hjärnan.
 
Fotona är från några få av mina favoritfilmer
och jag har fotat av TV-bilden.


Albatrossen

 
Nu måste jag fylla på med mer elände!
Fick en video delad på Facebook
från Ekologicky.sk, 
på ett språk jag inte kan, typ östeuropa.
 
Den handlade om albatrosserna
på Midway Island i Stilla havet
(ligger mittemellan Asien och Amerika)
som matar sina ungar med plastbitar
de hittar flytande i havet.

 
Naturligtvis får fåglarna en mycket plågsam död.
 
 

Mängder av plast av olika slag
flyter omkring i våra hav.
Det finns bl.a. en virvel i norra Stilla havet
där plasten samlats ihop i ett område
stort som Texas.
Man har även på senare tid upptäckt en ö av plast i Atlanten. 


Bl.a. har Amerika under många år
 skeppat ut sina sopor och 
dumpat dem i havet.
Fåglarna och djuren tror att plastbitarna är mat
vilket är förödande för dem.
 
 
Organiskt avfall försvinner och t.ex. metall sjunker
 men plasten blir kvar och flyter omkring på ytan
 eller kastas upp på stränderna.
 
 
Nu ser vi bara albatrossernas
och andra fåglars öde
 eftersom de häckar på land
men självklart drabbas även andra
 vattenlevande djur och fiskar.
 
Jag bara undrar:
Kan det bli några fåglar kvar
med denna enorma mängd av plast
som flyter runt i haven???
 
 
Det är så fruktansvärt
och detta är bara en
av alla miljöskandaler
vi människor utsätter
djur, natur och oss själva för.
 
 
Bilderna har jag fotat av från videon.
 
Det här önskar jag
att alla albatrosser skulle få uppleva.
Få känna luften under sina vingar
och flyga iväg.