lördag 30 mars 2013

Glad Påsk

 
TACK
 för era fina kommentarer!
Det sporrar verkligen
till att fortsätta blogga.
 
Önskar er alla en riktigt
Glad Påsk
med skön ledighet,
många ägg och annan god mat!
 
 
 
Och mycket godis naturligtvis.
Varsågoda!
 
 
Kram Yvonne

torsdag 28 mars 2013

Mot Blåkulla

 
Har du trimmat kvasten,
fångat in katten,
kokat kaffe,
satt på hucklet 
och gjort dig beredd
att sticka iväg?
 
Såg några kärringar
som nyss flög förbi månskivan.
Så nu är det hög tid
att vi andra ger oss iväg.
Vore synd att missa invigningen.
 
Jag hoppas att vi blir många
som dansar och har skoj
som vi brukar på Blåkulla.
Ikväll får vi extra mys
av fullmånens sken.
 
 
Vi ses om en stund.
Ska bara stänga av datorn
så bär det av.
Katten är oxå ivrig att komma iväg.
Håll stadigt i kvasten!
 
Kram Yvonne


onsdag 27 mars 2013

Ja visst gör det ont

 
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen. 
                                                                                   Karin Boye 
 
Fotograf: min dotter
 
Ja, i år har verkligen
våren tvekat.
Vi har fått vänta länge 
och den har fortfarande
inte kommit så långt hos oss.
 
Hos en del, som hos min dotter t.ex.,
 tittar några snödroppar fram
där solen värmer,
medan hos andra (som hos mig) 
ligger flera decimeter med snö
kvar på tomten.
 
Idag har det ändå varit ovanligt 
varmt och skönt ute.
Solen har strålat på 
och värmt bort lite mer snö och is.
Åh, jag ber: Snälla sol, 
fortsätt med det!
(Ja, t.o.m. jag längtar efter våren nu.)
 
Och till min glädje såg jag idag
vårens underbara budbärare,
blommande tussilogo,
 i en avsmält dikeskant i vår stad.
Så snart kanske våren är här trots allt.
 
 
Just nu kan vi återigen njuta 
av fullmånens glans
och kanske förundras 
över min lurviga måne.
 
                                                                                                                                              Kram Yvonne
 
Jag är ledsen, men
i detta inlägg lever Blogger sitt eget liv med de stora radavstånd.
 

tisdag 26 mars 2013

Eldig svart Pyttipanna



Min eldiga, svarta Pyttipanna är klar!
Denna gång stickade jag så att schalen
blev lite bredare på mitten
(jämfört med min första Pytt)
och det blev jag nöjd med. 


Trots att jag älskar blått
har jag blivit väldigt förtjust i
de här eldiga, höstnyanserna.


Jag tycker att färgerna blev väldigt fina
tillsammans med det dovt svarta garnet.
Madonna heter det garnet
och är av ull, alpacka och mohair.
Flamgarnet heter Delight, 100% ull.


Kanske undrar du varför i all sin da´r
inte människan har pressat till
den vackra spetsen???

Svaret är att jag tycker
att spetsen är vacker precis som den är,
lite rundad i hörnen och formar sig som den vill,
lite framåt och bakåt, hur som helst.
Jag tycker inte om det perfekta,
gäller det mesta som jag tillverkar.
(Det ska vara rätt och bra gjort,
 men kan ändå vara lite vilt i formerna.)


Avskyr att följa färdiga mönster,
gör oftast om dem på något sätt,
så att de blir mina,
efter att ha blivit inspirerad.
Har alltid varit så.
Började redan som väldigt ung
när jag broderade dukar efter köpta mönster,
var bara tvungen att ändra på något,
göra det till mina egna skapelser.


Det finns mitt i skogen en oväntad glänta
som bara kan hittas av den som gått vilse.
                                                                      Tomas Tranströmer


Ja, visst är det väl så.
Gå vilse ibland,
virra till det,
för att kunna hitta den lilla gläntan,
vilken är min alldeles egna glänta.
Fylld med det jag tycker är vackert,
inspireras av,
trivs med, får ro i...

Kram Yvonne



söndag 24 mars 2013

Smaksensation


I höstas gjorde jag kapris
av gröna fläderbär
efter recept av Tareq Taylor.
Jag är egentligen ingen kaprisälskare
och har inte riktigt hittat något bra sätt
 att använda kaprisen på.
 
När jag stod med kylskåpsdörren öppen imorse
drogs mina ögon till kaprisburken
och jag kunde inte sluta att titta på den.
Det låter helknasigt.
Men jag tog fram burken och smakade på bären.
Goda!
 
Provade att lägga några kapris på min skiva
 med surdegsbröd och salami.
 Whow!!!
Fick uppleva en ny smaksensation
vid dagens frukost.
Verkligen gott var det.
Det blev till slut många kapris på mackorna.
 
Kommer absolut att göra mer kapris
när flädern har blommat färdigt i år.
 
 
I eftermiddagens sol
satt jag på balkongen och virkade
på mina stolsdynor.
Det är skönt att kunna vara ute
och hantverka igen.
Åtminstone stundvis.
Vill inte virka med trasorna
inomhus eftersom det dammar så mycket.
 
Då får vi ta tag i det här med
måndagar imorgon igen.
Ha det så gott!
 
Kram Yvonne
 

Earth hour


Ikväll var det Earth Hour.
Ja, jag släckte lamporna.
Grannen mittemot hade också släckt,
men hos de flesta lyste det som vanligt.

Vad jag förstår tycker många
att det är strunt detsamma
att släcka lamporna en timma om året.
Det gör naturligtvis inte så stor skillnad 
om man ser till den totala förbrukningen
mer än att den minskar denna korta stund.

"Underskatta inte det lilla
det kan vara fröet till något stort."

Jag tror att det gör skillnad i längden.
Människor påminns om
att vi alltid måste tänka på miljön,
 dra ner på vår förbrukning, året runt.
Låta tomma rum vara mörka.
Behöver vi alltid ha alla myslampor
tända på samma gång?

Enligt Vattenfall märktes det trots allt
att elförbrukningen minskade under Earth Hour.
Det tycker jag faktiskt är lite häftigt.


Jag fick mig själv en tankeställare.
Har tills nu låtit ljusslingorna
i trädgården vara tända på kvällarna
bara för att det fortfarande är snö
och det är vackert när det lyser.
Men nu kan det vara nog för denna säsong. 
"Ingen människa har någonsin
blivit vis av en ren slump."
Glöm inte att vi måste hjälpas åt
för att förändra vår värld till det bättre.

En skön söndag önskar jag dig!
Kram Yvonne

fredag 22 mars 2013

Blåsig fredag


 
Hå, hå, ja, ja
hå, hå, ja, ja
hör vad det blåser i flaggan idag...
 
Rejäl blåst i byarna
och kallt, burr...
trots bara en minusgrad.

 
Skatorna och
 

en ringduva kalasade på frön
som ramlat ner på marken under vinterns lopp.
 
Det har varit en lugn, skön dag inomhus
och vid promenaden på eftermiddagen
hade blåsten avtagit en del.
 
Min man och jag
halkade oss fram på isgatan
som fortfarande ligger på grusvägarna.

 
Solen värmde kinderna där det var lä.
Hoppet finns om varmare dagar!
 
Nu går jag ut till bastun.
Ha en lugn och skön helg allesammans!
 
Kram Yvonne




onsdag 20 mars 2013

Avmaskning

För några dagar sedan väckte
 vår katt PyJamaz mig
halv två på natten och ville ut.
Efter en timma ville hon in.
(Hon klättrar ju upp till balkongen
 och hänger sig i dörren in till sovrummet.)
Hon brukar vara duktig
och sova hela nätterna.
 
Natten efteråt vaknade jag av att katten jamade.
 När jag satte mig upp
dundrade hon nerför trappan
så det lät som åskan och sekunden efteråt
rev hon intensivt i sin bajslåda.
Hon använder bara lådan när det är riktigt akut.
Gissade därför att hon var dålig i magen.
Svårt att veta annars när hon inte vill gå i lådan.
Mycket riktigt var hon lös i magen.
 
Vad göra???
 
Diet?
Ja, direkt bort med mjukmaten.
Bara torrfoder för katter med känslig mage.
Kokt fisk,
 gick ett par gånger
sedan vägrade hon.

 
Kom på att det kanske är dags 
för en avmaskning.
Hon har ju tagit sig någon stek ute.
 
Tack och lov att jag för något år sedan
kom på att jag kunde krossa tabletterna
och lösa upp dem i vatten
för att sedan dra upp vätskan i en spruta
och trycka in vätskan i munnen på katten.
Fungerar alldeles utmärkt!
Hitintills är bäst att säga.
 
Förr blandade jag in krosset i mat katten tyckte om.
(Medlet sägs ju vara smaklöst.)
Men det var en stor ångestklump i magen
varje gång det skulle avmaskas.
Oftast vägrade katten efter ett par tuggor.
Det var att svälta katten ett tag till
och försöka igen...
Ett stort elände var det varje gång.
 
Så Gud vare tack och lov
för att jag fick idén till sprutan. 
 
 
Här ligger PyJamaz på halvsprång
i trappan efter sista dosen
och undrar om det ska komma mer.
Undrar om hon skulle gå med på
 en dos imorgon oxå???
Tror faktiskt inte det
för hon blir lite motsträvigare för varje dag.
Förhoppningsvis glömmer hon till nästa gång.
 
På sjuttiotalet fanns det inte sådana
avmaskningspreparat som det finns idag.
Då var medlet flytande i en liten
gummiliknande kula,
olika stor efter kattens vikt.
Denna kula skulle katten svälja hel.
 Är det någon som minns detta???
 
Det var verkligen förenat med stor skaderisk
när kulan skulle pressas
ner i halsen på den stackars katten.
Ibland skulle de ha två t.o.m. 
Råkade katten tugga sönder kulan
resulterade det i att katten
tuggade fradga en lång stund efteråt.
Man kan ju bara gissa att smakade förfärligt.
 
Min mamma fick en gång fingrarna rejält tuggade
av katten Pella när hon skulle avmaska den.
Tyvärr var det min katt också!
Det slutade med att mamma
fick åka till sjukhuset
för att få en stelkrampsspruta.
Så det kunde gå då!!!

Tur att vi har mer lätthanterliga medel idag.
 
Kram Yvonne

tisdag 19 mars 2013

Vårprimula


 
Måste få skryta lite!
Denna rara lilla vårprimula har stått
 hemma hos mig i en dryg vecka nu
och den är fortfarande vid liv.
Det kommer nya fina blomknoppar.
Den är frodigt grön och spänstig i bladen.

 
Titta bara så fina blommor
 som är på väg att slå ut
 i sin fulla prakt.
 
Grejen är att jag brukar aldrig
lyckas med dessa blommor.
De brukar vissna efter bara några dagar.
Så därför är jag lite skrytig av mig nu
när det äntligen lyckas.


En stor kopp Latte och Allt om Trädgård
är inte heller så dumt
denna mulna dag med kalla vindar,
 ibland spetsade med byar av snö.
Riktigt vinterväder alltså
med vinden som ryter runt huset.

Kanske ska vi ta tillfället i akt och följa
Nils Bolanders råd:

"Låt oss hålla vindsröjning i våra hjärtan."

Ditt väsens hus blir lätt och omärkligt belamrat
 med onyttiga och hindrande ting,
fördomar, tankevanor, förlegade idéer,
som stör din andliga trevnad och står i vägen
för det nyare och friskare,
som livet ständigt vill tillföra dig.
Se efter vad som kan rensas bort,
gör då och då en vårstädning,
slå upp fönstren
och låt vinden blåsa bort dammet ur vrårna.
                                                             ur Ord på vägen Nionde samlingen


Hjärtas vindsröjning
kan vi nog behöva lite till mans.
 Det är lätt att bära med sig gammalt skräp,
även oförrätter och elakheter vi utsatts för
gnager i hjärtat
 och samlas till stora tyngder på våra ryggar.
Vi pratar ibland om att släppa
ifrån oss den ryggsäcken.

Låt oss gå ut i blåsten och släppa iväg
de negativa tyngderna i ryggsäckarna.
 Öppna upp våra hjärtan
och låta vinden föra bort dammet
så att vi har plats för allt det nya
och friska som vi har kvar att uppleva.
 
Kram Yvonne


måndag 18 mars 2013

Måndagar

Jag som alltid försökt att leva
så "rent" som det bara har varit möjligt.
 Inte ta mediciner,
om det inte har varit helt nödvändigt,
äta så bra mat som möjligt...
 

 
 är fast med den här förhatliga dosetten
fylld med veckans ransoner av mediciner!
 
Dosetten är ju i sig en fantastisk uppfinning
som hjälper till att hålla ordning
på de mediciner som ska intas.
 


För två år sedan blev min högra hand
 stor som en mindre boxhandske
och i stort sett helt orkeslös,
kunde inte ens öppna en klädnypa.
Mina knän blev som timmerstockar
och det blev svårt att gå.
 
Efter lite hit och dit i vården
fick jag komma till Reumatologen i Eskilstuna
och fick hjälp direkt av en fantastisk läkare.
Han tappade mina knän på vätska,
sprutade in Cortison
och jag kunde obehindrat gå igen
och även använda handen.
 
Det svåra för mig var att acceptera
att jag skulle vara tvungen
 att inta Cortisontabletter varje dag
och Methotrexate en dag i veckan.
Dessa preparat förutom
 det redan stora intaget
med tabletter för hjärtat
som jag ätit sedan jag fick en lindrigare
hjärtinfarkt tre år tidigare.
 
Trots att jag inte arbetar längre
(har ju förmånen att njuta
av det passionerade livet)
tycker jag inte om måndagar.
 
P.g.a. att den dagen tar jag mina
Methotrexate-tabletter.
En sorts cellgift
som håller tillbaka reumatismen.
Jag tycker verkligen inte om att behöva ta det,
men jag har provat att sluta
och fick direkt tillbaka de reumatiska
besvären i full styrka.
 
Cortisonet håller jag på att sätta ut,
men det tar tid.
Kan bara ta bort en halv tablett i månaden.
Har fem stycken halvor kvar som ska bort
och hoppas att kroppen ska fungera
utan dessa om ett halvår.
 
Ska väl inte klaga egentligen.
Det är helt suveränt att medicinerna finns
men jag saknar när jag inte behövde äta dem.
Det är sorgesamt att vara i behov
av att ta alla dessa mediciner för att må hyfsat.
Jag vet att jag inte är ensam
och att det finns de
som har det mycket värre än mig.
Men vi är väl lite ego allesammans.
Stundom tar egotankarna över
tills man orkar släppa egot
och tänka större tankar igen.
 
 
Jesus säger:
"Du ska vara som ett barn för att komma in i himlen."
 
Kanske har det med åldern att göra
att regrediera för att komma
till det lilla barnets nivå,
bli lite mer ego,
 innan det är dags för himlafärden???
 
Kram Yvonne
 
 



fredag 15 mars 2013

Godheten smyger fram

 
Att tala vänligt om andra skadar inte vår tunga.
                                                                                   Franskt ordspråk
 
Dessutom kan du göra så gott med så ringa ansträngning.
Att förtala eller upprepa förtal lämnar bitter eftersmak på
tungan, som när man smakat gift. Goda ord om andra
värmer både dem och oss själva ända in i hjärtat. Din
vänlighet betyder ett hjälpande grepp i någons kärrhjul
i uppförsbacken, någon sten som röjts ur vägen.
                                                      ur Ord på vägen Nionde samlingen
 
Känner att ovanstående ord
verkligen är extra viktiga just nu
när det talas mycket
om mobbning och näthat.
 
 
Till min glädje kunde jag idag läsa
att den bloggerska som lägger ner sin blogg,
pga näthatet,
har fått förnyade krafter att starta en ny blogg.
Den som trakaserade henne
och hennes familj
har tagit bort elakheterna från nätet.
Det känns verkligen positivt
 och jag hoppas innerligt
att det får fortsätta på detta sätt.
 
Önskar alla en riktigt härlig
och avkopplande helg
med mycket frisk luft
och förhoppningsvis sol på näsorna!
 
Kram Yvonne
 

onsdag 13 mars 2013

Näthatet

Nu har det hänt igen! 
Ännu en ung människa har tagit sitt liv
efter att ha blivit mobbad på nätet.
Denna gång var det en 13-årig flicka.


Vad gör vi åt det?
Vad kan vi göra?
Tycker att det är hemskt och rycker på axlarna???

Hur har det kunnat bli den här tendensen i vårt samhälle
 att det blir mer och mer mobbning, kränkningar
och människor som mår dåligt?

VEM bär ansvaret?

Är det OK att man i TV-program som Idol och liknande
använder nedvärderande ord om deltagarna???
Det finns ett otal av just TV-program där man har
en elak, tuff och nedvärderande attityd mot varandra.

I filmer och TV-serier har våldet ökat ofantligt mycket.
Ju mer slagsmål och blod desto bättre film verkar det som.
Efter många slag och sparkar
 reser sig hjälten upp och lever vidare.

Barn och ungdomar tittar
på dessa program från tidig ålder.

Vilka förebilder får de?

Vem talar om för dem att man kan bli
 skadad för livet efter bara något slag eller spark
eller t.o.m. dö?

Till och med i barnprogrammen
har man numera en tuffare stil.
För att inte tala om alla våldsamma
data- och TV-spel där forskningen NU,
efter många år, kommit fram till
att de är skadliga för barnen.

Medierna har ett enormt ansvar
för att vi tillvant oss vid våldet.

Idag har många barn ett beteende
 där de puttar eller slår till någon
 när de träffas eller passerar någon.
Det sker, som de själva tycker,
på skoj, i all vänskaplighet.
Man tillvänjer sig vid att tåla slag.

 Men var går gränsen för hur hårt man kan slå?
Hur mycket ska man behöva tåla?
En del barn blir ledsna varvid
 vuxna ofta säger till barn: Bry dig inte.
 Han/hon menade inget med det.

Sakta men säkert har vi glidit in ett samhälle
som mer och mer tolererar hårdare tag,
 både muntligt och kroppsligt,
vilket självklart gör att våldet kommer
närmare och närmare.

Jag är av den bestämda åsikten
att våra barn ska fostras in i ett kärleksfullt,
empatiskt och omtänksamt beteende. 
Barn ska inte behöva se våld och elände.
Det kan aldrig vara bra för dem.
Förr skulle inte barn se vissa TV-program
 för att de inte var lämpliga för dem.
Idag tror jag att vuxna tyvärr
 i stor utsträckning inte bryr sig.

ÅH, vad jag saknar
 Björnes Magasin och Bamse
m.fl. pedagogiska barnprogram.
Idag sitter man ju oftast inte ens
tillsammans och ser barnprogrammen.
 Barnen har fått en egen Barnkanal
och dessutom har de ofta
en egen TV på sitt rum.
Vilket torde betyda
att det inte finns någon vuxen närvarande
 som kan diskutera programmet med barnet.

Jag vet att de flesta arbetar alldeles för mycket
 och att orken tar slut.
Det är lättare, att låta barnen göra som de vill
 och i stort sett sköta sig själva, än att engagera sig.

Vuxna har ett stort ansvar gentemot barnen.
Ta reda på vad dina barn gör.
Det är vår skyldighet tills de är myndiga.
Nöj dig inte med barnets svar,
kolla med kompisar, lärare, andra vuxna...

 
Näthatet kröp ännu närmare mig igår.
Fick se att en bloggare
lägger ner sin blogg p.g.a.
att hon blivit utsatt för näthatet.
Nu blev det inte lika lätt att rycka på axlarna. 
Är det fler av er som blivit utsatta
genom ert bloggande?
 
Usch ja, detta är mycket stort och komplext.
Men precis som i allt annat
som händer omkring oss
måste vi reagera och agera i det vi kan och förmår.
 Det lilla gör skillnad när många
 gör åtminstone lite istället för ingenting.
 

Vi måste tro på framtiden och
att godheten segrar,
men vi måste hjälpas åt.
 
Kram Yvonne