tisdag 30 april 2013

Trevlig Valborg!

Dance as if no one were watching
Sing as if no one were listening
Love as if you´ve never been hurt
Live every day as if it were your last
                                                                  Irländskt ordspråk
 
 
 
Och vill man inte gå ut och roa sig
kan man alltid läsa en bok
kanske med en katt liggande på magen.
 
 
Ha en riktigt trevlig Valborg
utan fyrverkerier!
 
Kram Yvonne

måndag 29 april 2013

Landet igen

 
 
Nu har jag varit på landet igen!
Fyra dagar med skötsel av djuren.
Ansvar för någon annans älskade vänner.
Tursamt nog har det gått bra.


 
Killingarna Selma och Johanna
 har fått dia sina flaskor två gånger om dagen.
De har fått goda grenar att gnaga på,
förutom hö, betfor och kraftfoder
och rent vatten emellanåt,


 
dessutom massor av kroppskontakt
med kel och kramar.
De har varit givmilda med att ge
 sin massage både på rygg och axlar.
Min mamma var med på denna lantvistelse
och det var till stor hjälp vid matningen.
Det är inte lätt att mata två livliga,
klättriga killingar själv.


 
Små busiga charmisar är de!


 
Tuppen och hönorna är inte så keliga av sig.
De är nöjda om de får lite extra god mat ibland,
t.ex. majs, matrester eller grönsaksrens.
 
En hönrackare ville ruva på äggen
så jag fick dra ner jackärmen över handen
 för att inte bli hackad när jag stal äggen från henne.
Jag förstår att hon blev lite purken,
men ett ilsket nyp från en höna känns faktiskt rejält.
Jag fick känna på det innan
 jag kom på hur jag skulle lösa problemet.



Tack snälla hönorna för äggen! 
Det var riktiga lyxfrukostar
att varje morgon få äta färska ägg.


 
Katten Sylta tillhör de keliga individerna
som tycker om att bli klappad
och spinner oavbrutet.
Hon gjorde oss sällskap i sängen på nätterna.
 
 
 
Och titta så långt våren har kommit på landet.
Visst är det härligt
och vackert!
 
Kram Yvonne

fredag 26 april 2013

Pins

Våra handlingar är som barn som föds åt oss.
De lever vidare och handlar oberoende av vår vilja.
                                                                                                    George Eliot
 
 
Allt vi sagt och gjort får sitt eget liv och verkar långt bortom vår räckvidd.
 Det är avskjutna pilar, som vi inte kan kalla tillbaka. Våra ord och
handlingar kan skada eller läka, bygga upp eller riva ner. Sök väga
dem alla så att de berikar livet.
                                                                                   Ur Ord på vägen Nionde samlingen
 
 
Jag tänker att vi naturligtvis
ska välja våra handlingar
utifrån godhetens och givmildhetens väg.
 
Idag är det vanligt att man säljer pins
 för något behjärtansvärt ändamål,
typ Rosa Bandet.
Jag köper en pin eller skänker en slant
men jag tycker inte om att "skryta"
med det på jackkragen, 
 
 
 
förutom Majblommans pin.
Den är som ett litet blomsmycke
man kan ha hela året
tills man köper en ny året efter. 

 
Dessutom hittade jag en häftig pin
som jag bär med stolthet.
En röd sko med stilettklack,
vilken häftig kvinnosymbol.
Den är symbol för forskningen om kvinnohjärtan.
Ibland får man, som jag brukar säga,
lyfta på hatten för sina principer.
 
Kram Yvonne


tisdag 23 april 2013

Mosaikslända

När jag vårröjde i uterummet
hittade jag den här fina trollsländan
som jag fann död i höstas.
Jag sparade den för att den var så vacker,
turkosblå och svart med små gula fläckar.
Det är en mosaikslända
och när jag letade efter namnet på den
hittade jag intressanta fakta.
 
 Starrmosaikslända  Aeshna juncea
 
Trollsländor tillhör ordningen bevingade insekter
(med det vetenskapliga namnet Odonata 
från grekiskans odonto som betyder tandad)
och är en av världens äldsta insektsordningar. 
Fossil visar att de fanns redan på
Karbontiden för 300 miljoner år sedan.
Ett helt ofattbart långt tidsperspektiv. 
 
Trollsländornas livscykel
kallas för ofullständig metamorfos:
honan lägger ägg som kläcks till nymfer
och utvecklas till imago
utan mellanliggande puppstadium.
Imago är den fullständigt utvecklade insekten
och metamorfos betyder förvandling.

Det är intressant att lära sig nya ord tycker jag.

Kanske borde jag redan kunna dem från studietiden,
men i så fall har jag glömt dem.

Nymferna kan leva flera år i vattnet
innan de kryper upp på land
för att förvandlas till en slända
som bara lever från någon vecka
till högst två månader beroende på art.
 
Både nymferna och de fullbildade
trollsländorna livnär sig på rov.
 
Mosaiksländorna tillhör den grupp av sländor
man benämner som Egentliga sländor
till skillnad från Flick- och Jungfrusländorna.
Man kan se skillnad på dem i vila.
Flicksländorna slår då ihop sina vingar medan
de Egentliga sländorna har sina vingar utbredda.
 
Trollsländor har ett stort rörligt huvud
 med stora facettögon.
 (Det kan vara ända upp till otroliga 30 000 facetter i ett öga.)
De har även tre små punktögon,
små borstliknande antenner
och bitande mundelar.
Inte konstigt att de ser bäst av alla insekter
 med den ögonutrustningen.
 
Under asatiden associerades Trollsländan
med Freja, fruktbarhetens gudinna.
När kristendomen kom fick
Trollsländorna dåligt rykte
vilket speglas i några av de olika namn de fått:
engelska - Dragonfly (dragon: drake)
tyska - Teufelsnadel (Teufel: djävul)
       Wasserhexe (vattenhäxa)
danska - Fandens ridehest (fanden: den onde)
 
En gammal skröna sa att Trollsländorna
kunde sticka ut ögonen på människorna
när de sov eller sy igen ögonlocken.
Det gamla svenska namnet Blindsticka
 kan syfta på den skrönan,
liksom den norska benämningen Öyenstikker.
 
I Sverige trodde vi att sländorna
 var trollens spinnverktyg, vilket gav namnet.
Dessutom trodde folk att Trollsländorna
var Skams bessman.
(Skam var ett namn på den onde)
Man trodde att när de flög över människornas
 huvuden vägde de själen.
Det ansågs som ett farligt tecken
och skulle leda till olycka.
 
Folk trodde även att sländorna stack kreaturen
när de flög över deras ryggar.
Sanningen är att Trollsländorna,
 som de rovdjur de är,
jagar flugor över djuren och våra huvuden.
 
Hoppas att du också tyckte att det var
intressant med lite fakta och skröna
om våra fina sländor,
 som det finns många arter av.
 
Det är härligt att komma nära ett stilla vatten
 i juni när nymferna kryper upp ur vattnet,
sätter sig på ett vasstrå för att krypa
ur sitt nymfskinn och komma ut som en slända.
Tusentals sländor kan flyga runt vattnet samma dag.
 
Visst är naturen återigen otrolig.
Hur går alla födslar till???
Liksom hur allt i naturen fungerar - obegripligt.
Det är bara att acceptera att så går det till. 
 
Kram Yvonne

måndag 22 april 2013

Killingarna

 
 Nu har jag varit på landet
med de fina Isbarhönsen igen.
 
 
Hönsen gillar att serveras majskorn
och det är riktigt skoj att bjuda dem kornen i handen.
Häftigt när hönsen hackar till sig kornen,
ibland får man t.o.m. ett nyp i handen.
 
Jag måste erkänna
att jag har varit lite rädd för höns tidigare,
har aldrig vågat att ta i en fågel.
Men nu har jag lärt mig att det är helt OK
att ta i en höna och att få ett nyp av näbben.
Man dör faktiskt inte av det!
Ja, man lär hela livet.
 
 
Det här är landet som har fått tillökning
med killingarna Selma och Johanna,
sex veckor gamla.
 
 
Det här är Selma
 
 
och här är Johanna.
 
 
De är flaskuppfödda från början,
för att deras mödrar är mjölkgetter
av Svensk Lantras.
Man kan tycka synd om de små killingarna
som inte får vara hos sina mödrar.
Men den stora fördelen för oss människor är
att killingarna blir vana vid att umgås med folk
och tycker om att gosa och är mycket kärvänliga.
 
 
Johanna äter snabbt upp sin mjölkersättning
medan svansen går som en propeller.
 
 
Därför krävs det lite extra gosande med henne
för att Selma ska hinna äta klart.
 
 
De här små rackarna är så nyfikna,
snabba och pigga.
 
 
De snuttar på allt de får tag i.
Kan tro att det blir så när de inte
 har fått vara med sina mammor.
 
  
De balanserar, hoppar och skuttar.
Vet du att det säger klopp, klopp, klopp
om deras små klövar när de går på träbänken?
Getter har sinnrikt konstruerade klövar.
De har bara det hårda hornskalet runt själva klöven,
i mitten på klövens undersida har de en mjuk sula.
Detta gör att de är suveräna på att klättra,
tänk bara på de vilda Bergsgetterna.
 
 
Eftersom de tycker om att hoppa upp på allt de hittar
så är det suveränt att ställa sig på alla fyra
och få ryggmassage av en get,
 
 
en och en halv
 
 
eller två getter.
 
Detta var riktigt skojigt
och jag kunde bara inte låta bli att skratta.
De små liven trampade runt på ryggen,
hoppade ner och upp igen.
En upplevelse igen utöver det vanliga!
 
 
 
En söt liten Selma vilar en stund på bjälken. 
 
 
Getkärlek!
 
Killingarna är så söta och rara
och de luktar inte get ett dugg.
Det lär vara bockarna som luktar.
(Men håll med om att det är förskräckligt
att EU bestämt att alla djur måste ha de här
gräsligt fula, gula plastmärkena i öronen.)
 
Ska bli intressant att följa de här sötnosarna
när de växer upp och hoppas att de fortsätter
 att vara så här rara och trevliga.
 
Kram Yvonne


Mikael Wiehe

 
 
Nu är den över -
för den här gången -
konserten med Mikael Wiehe
som jag bevittnade igår kväll.
Otaliga är konserterna med Mikael jag varit på


och som vanligt var Mikael mycket underhållande.
Engagerande, vackra och svängiga sånger
tillsammans med sina duktiga musiker
Anders Petersson och Christer Karlsson.
 


Som vanligt uttrycker han sina åsikter med stort mod.
Han talar bl.a. om solidaritet, nyliberalism,
 fascismen som kommer smygande.
Trots ett allvarligt budskap
blandar han det med mycket humor.
 
 
Mikael är en enormt erfaren artist.
Han har stått på scen i 50 år,
en enormt lång tid
som naturligtvis ger massor av rutin.
Som jag ser det har han blivit mer och mer
omtyckt av den stora massan ju längre tiden gått.


Är det så att folk verkligen lyssnar
 till Mikaels budskap,
öppnat upp ögon, öron och känslor
 för vad som är rätt i världen,
 vad gäller mänsklighet,
djurhållning, miljö, ekologi,
matfusk...?
Eller är det bara de svängiga rytmerna,
de vackra melodierna som drar publik?

 
Jag hoppas verkligen att det är budskapet
och försöker på mitt lilla vis,
genom mina inlägg, 
att sprida ringar på vattnet,
så gott jag förmår.
Kanske får jag någon mer
att tänka till om hur vi håller på
 att förstöra Moder Jord
och oss själva,
att vi måste sansa oss
och försöka att reparera skadorna.
 
Kram Yvonne

söndag 21 april 2013

Kattmynta

 
 
Vår katt Py Jamaz.
 
 
Jag har Kattmynta planterad i en rabatt.
Den har växt där i många år
och jag tycker så mycket om den
för de blålila blommornas skull.
 
 
Nu på våren kan man tro att de är helt döda,
bara grå vissnade, torra stjälkar.
 
 
Växten heter ju Kattmynta
men aldrig att jag sett någon
av våra katter bry sig om den
 
 
förrän häromdagen
när Py Jamaz lade sig på dem,
 

rullade runt,
 

bet efter stjälkarna,
 

krafsade och rev
 
 
för att få tag i en god stjälk att tugga på.
 
 
Hon höll på en lång stund
tills hon blev trött och lade sig att vila.
 
Djur är för tokiga ibland,
gör roliga saker som skänker oss glädje
och oftast är de väldigt trevliga
och rogivande som sällskap.
 
Vi bör lära oss att göra som katterna:
Göra saker för lustens och glädjens skull!
 
Kram Yvonne

fredag 19 april 2013

Vår stig på jorden

We have all been placed on this earth
 to discover our own path,
and we will never be happy
if we live someone else´s idea of life.
                                                               James von Praagh

Vi har alla kommit till den här jorden för att upptäcka vår egen stig,
och vi kommer aldrig att bli lyckliga om vi lever någon annans livsidé.
 

 
Jag funderar över det här med att leva livet.
Inte bara det skojfriska, fartiga livet,
utan livet som helhet, allvar, glädje och sorg.
Jag tror på det här med att vi levt tidigare,
på jorden eller någon annanstan.
Att vi väljer att återfödas i en kropp
tills vi har lärt oss Universums läxa
- att leva godhjärtat, osjälviskt och ödmjukt.

Det är inte lätt att leva det livet,
att välja den rätta stigen.
Det finns många aspekter,
saker och relationer att ta hänsyn till.
När jag är på min rätta stig kan något ske 
som puttar bort mig från MIN stig.
 
Kanske kämpar jag mig tillbaka
eller blir det så att den nya stigen
är bättre än den jag lämnade?
Ibland måste man "lyfta på hatten"
och följa med någon på dess stig
för att livet kräver det.
Då tänker jag främst på de barn
vi satt till världen. 

Det finns mycket jag vill göra i detta liv,
skulle ha velat göra,
skulle gjort annorlunda...
Händelser jag ångrar,
ber om förlåtelse för...

Det som är gjort är ändå gjort,
sagda ord går inte att ta tillbaka.
Visst kan vi förlåta,
men i hjärtat kan det fortsätta att gnaga,
både mina skuldkänslor
och oförrätter jag utsatts för. 

 
Vi kan leva livet så gott vi kan
och vara så goda vi kan.
Sedan är det väldigt lätt
att säga saker och ha åsikter,
men att leva upp till dem är svårare.
Jag kämpar på med
att få min godhet att segra.
 
Imorgon ska jag gå på konsert med
den fantastiske Mikael Wiehe.
Han har kommit långt på sin väg
mot att stanna i ljuset genom
att ge av sig själv och kämpa
för människor som far illa.
 
Ha en skön helg!
 
Kram Yvonne


torsdag 18 april 2013

Stenknäcken är här


 
Nu har stenknäcken kommit.
Den brukar dyka upp på vårkanten
tillsammans med Steglitsen.
Steglitsen har varit här ett tag nu
men först igår såg jag Stenknäcken som först.
 
 
Den är märklig med sin enormt
stora och kraftiga näbb.
 
Härligt att kunna fånga två lite sällsyntare
fåglar på samma bild.




Jag undrar om det är herr och fru Stenknäck
jag lyckades fånga i grannens träd idag?
 
 
Detta är den Större Hackspettens hona.
Hanen var ju på besök för några dagar sedan. 
 
 
Honan har samma vackra teckningar som hanen
förutom att hon saknar den röda mössan.
 
 
Bergfinken dök upp igår
 
 
liksom Grönsiskan gjorde idag.
Som du förstår tycker jag mycket om
att titta på fåglarna och blir så glad
när de olika sorterna dyker nu på våren.
 
 
Man måste förundras över växternas livskraft
och vilja att ta sig upp ur jorden,
upp till ljuset på våren.
När snön smält bort står redan
snödropparna redo att slå ut.
De har växt upp under snön.
Det är fantastiskt!
 
Ute blåser vårvinden så det mullrar.
Nu går nog isarna upp.
Ha det så gott!
 
Kram Yvonne