Påsken inleddes med bubbel
för att fira att min man gick i pension
på Skärtorsdagen.
Det är skönt och välbehövligt
när kroppen börjar bli sliten och ond
att få vila och rå om sina dagar som man vill.
Och slippa göra matlådorna...
Naturen är som vanligt fantastisk i sitt skapande.
Det gäller bara att ha ögonen öppna
för alla former och fantasier som kommer fram,
särskilt nu i snö/issmältningstiden.
Denna haj hittades under Långfredagens promenad.
Hela påskhelgen har varit lugn och skön.
På Påskafton hade vi besök
av våra kära barn med familjer.
Påskharen hade som vanligt
skuttat runt ute och lämnat ägg.
Påskmiddagen avslutades
dock med en äggbomb.
Påskdagen firades stora barnbarnets
15-årsdag med tårta och moped.
Det är bara inte klokt vad åren springer iväg!
"Man ser på barnen att man blir gammal"
sa tanterna när jag var ung
och jag undrade om de var lite knasiga
som inte kunde hålla reda på hur gamla de var.
Nu sitter jag i samma båt.
Det är svårt att förstå att jag är så gammal
att jag får min inkomst från staten.
Inuti känner jag mig fortfarande ung.
Livet är ett mysterium!
Idag var jag ute i trädgården och skottade snö!?!
Vi har faktiskt flera decimeter med snö kvar
och jag försöker hjälpa Gumman Tö
genom att skotta ner snö på de snöfria gångarna,
för att snabbare få bort snön.
Det är säkert mest till psykologisk hjälp
men jag blir rastlös nu och vill ha bort snön.
Tar det som ett träningspass!
Ett par ringduvor har vi också
fått besök av i helgen.
Jag har även passat på att läsa en bok,
Vittne till mord
av Nora Roberts,
som jag bara inte kunde släppa förrän den var slut.
Det har blivit några sena nätter.
Det var inte tal om att spara på sidorna
för att den skulle räcka länge.
Så spännande!!!
Kram Yvonne