Vår 2 m höga häck med Häckoxbär utåt gatan
ser ut som skrutt p.g.a. att plantorna dör en efter en.
Jag vägrar absolut att klippa ner hela häcken.
Den har troget tjänat oss i över 30 år
och min erfarenhet från andra som klippt ner samma sorts häckar är att inte alla plantor växer upp igen.
Därför tar jag bort det som dör vartefter
och planterar i nya plantor där det behövs
vilket gör att vi nog har den fulast tänkbara
häcken framför vårt hus.
Den går upp och ner som en berg och dalbana.
Men det får vara så för jag vill inte
bli av med allt insynsskydd.
Till all bedrövelse har dessutom en sida av vår andra
häcksort med Snöbär tagit stryk av den gångna vintern.
I stort sett hela häcken ca 30 m lång har dött.
Som tur är kommer det upp nya skott både från rötterna
och nere mot marken på en del stammar.
Men det kommer att ta tid innan den växer upp i höjden igen.
Jag tycker om att vi har haft en insynsskyddad
och ombonad tomt med gammaldags växter
och lite vildvuxet på de rabatter som ligger i anslutning
till häckarna på trädgårdens baksida.
Det blev många grenar att klippa bort
och så här ser det ut nu,
en och annan gren med liv i sticker upp.
Det ser ändå bättre ut nu
när de döda grenarna är borta,
men fy tusan vilket arbete det var.
Jag ville ju rädda de nya skotten som kommer
därför klippte jag inte rätt av.
Till vänster om häcken växer kommunens sly
som ger oss lite skydd i väntan på att häcken ska växa upp.
Jag kan inte minnas någon vinter
som har varit lika elak mot buskarna
i trädgården förut.
Till min lycka klarade sig den tredje häcksorten.
Det är Syrener av den gammaldags ljuslila sorten
och de blommar så fint nu och doftar ljuvligt.
Nu tycker du kanske att jag har en underlig smak
vad gäller häck och växter och det stämmer säkert.
Jag vill ha saker och ting på mitt sätt.
En sida Häckoxbär, två sidor Snöbär och en sida Syren.
Det är fint i mina ögon och jag hoppas att jag inom några år har lika fin häck igen som jag haft i många år tidigare.
Kram Yvonne
