torsdag 31 oktober 2013

Tunnbröd

 
 
Hittade ett recept på tunnbröd
hos samma bloggare där jag hittade glöggen.
Fick en sådan ingivelse att baka brödet.
På studs!
(Jag är inte bra på att göra runda kakor.)

 
Vilket resulterade i att vi fick äta brunch
istället för frukost.
Lite mjöligt blev det.

 
Men jisses vilket gott bröd.
Smakade som det jag ätit uppifrån landet.
Det här kommer jag att göra om,
men kanske lite tidigare på morgonen.
 
Hos Hemmet är min vrå hittar du receptet.
Tack än en gång Mimmi !
 
Ha det så gott!
Kram Yvonne 


onsdag 30 oktober 2013

Glögg

 
 
Efter att ha hittat ett recept på glögg
 här bland bloggarna fick jag för mig
att det skulle vara kul
att prova på att själv sätta en sats.
 
Och det har jag nu gjort.
I en hink med plastfolie över
står det och puttrar blivande glögg.
Den är gjord på 5 l svagdricka,
2 pkt russin, 3 påsar hela nejlikor,
1 påse kardemummakärnor,
1 bit färsk ingefära, 5 potatisar
och 1 pkt jäst.

Det luktar gott av glögg i hela tvättstugan.
Ska bli mycket spännande
att se vad slutresultatet blir av detta.
Smaken var mycket bra
när jag hade rört ihop det hela.

Hoppas att den fortfarande är bra
efter 3-4 veckor när den ska vara klar.
Lär bli godare ju längre den får stå,
ev. till Lucia.

Recept hittade jag hos "Hemmet är min vrå": 
http://hemmetarminvra.blogspot.com/
Tack Mimmi!

Ha det så gott!
Kram Yvonne 

måndag 28 oktober 2013

Skimrande kärlek

  
 
"Där kärleken finns
 skimrar det så vackert och klart."
 
Visst stämmer de orden.
När vi känner oss kärleksfulla
och mår bra blir omvärlden vacker
och strålande.
 
Men vi kan också lära oss
att se det vackra och fyllas med kärlek.
Kärlek till våra medmänniskor,
kärlek till Moder Jord,
kärlek till livet...
 
 
Även i den grå vardagen
kan skönheten dyka upp helt oväntat.
Ett litet nedfallet blad som drar ögonen till sig,
en vacker gren som rör sig i trädet,
en molnformation på himlen bland alla grå nyanser,
en fågels flykt,
den mötandes vackra halsduk
eller ett leende från någon...
 
 
Ja, det vackra och glädjande
behöver inte vara stort och överväldigande.
Vi mår mycket bättre om vi kan se
 livets skönhet i det lilla,
 det som är alldeles gratis,
det som vi alla kan uppleva,
bara lära oss att se, upptäcka.
 
Låt oss ta vara på livet!
 
Ha det så gott!
Kram Yvonne
 


söndag 27 oktober 2013

Dagen idag

 
Dagen idag
Dagen idag är en märklig dag
Den är din
Dagen igår föll ur dina händer
Den kan inte få något annat innehåll
än det du redan gett den
Dagen imorgon har du inte fått löfte om 
Men dagen idag har du
det är det enda du kan vara säker på
den kan du fylla med vad du vill
Idag kan du glädja en människa
Idag kan du hjälpa en annan
Idag kan du leva så att någon annan
ikväll kanske kan tacka dig för att du finns till
Dagen idag är en betydelsefull dag
Den är din
                                                                                                Gudrun
 
 
 
 
Kan jag någonsin lära mig
att fullt ut ta vara på den dag som är?
Visst ska jag drömma om morgondagen
och minnas gårdagen,
men det är verkligen idag jag lever.
 
Idag är en viktig dag.
Den dag jag har.
Egentligen har jag bara den stund som just nu är.
En viktig stund.
Kan jag göra nå´t bra av den?
 
Kram Yvonne


lördag 26 oktober 2013

Avsked

 
Ännu en gång tänder vi ljus
för en vän som lämnat oss.
 
För mig en avlägsen vän som jag,
 p.g.a. olika omständigheter,
inte sett på många år.
Men en vän jag minns med glädje
för att han var en så snäll person
och gav stor vänskap till en mig närstående.
 
 
Jag fick en dockservice i porslin 
av denne snälla man när jag var åtta år.
Det var en stor och fin present då och
och den står i mitt vitrinskåp ännu idag.
 
Det är alltid sorgligt när någon lämnar oss
även om den levt ett långt och rikt liv.
Trösten är att han stilla fick somna in i sitt hem.
 
Vila i frid Arne!
 

torsdag 24 oktober 2013

Orange

 
Jag har aldrig tyckt om den orangea färgen.
Visst, blandad i höstfärgerna ute är den fin.
Men jag skulle aldrig drömma om
att köpa kläder i den färgen.
 
Livet spelar på nå´t sätt spratt med oss.
För vad har hänt?
Jo, jag hittade ett par tights förra året på rea
 som jag bara inte kunde låta bli att köpa.
Men de har naturligtvis blivit liggande i garderoben.
Så kom jag ju då till Ullared med mamma.
Då var det dags igen.
 
På herravdelningen hängde den orangerandiga tröjan.
Cirklade runt några gånger och funderade på
vem som skulle vilja ha den vackra tröjan i present.
Kom inte på någon, så jag gick därifrån.
Men innan vi skulle åka hem drog tröjan mig dit igen.
Äh vad tusan, tänkte jag!
Jag kan väl ha en tröja fast den hängde på herravdelningen.
Slet åt mig tröjan och sprang till bussen.
Jag har nästan bott i den tröjan sedan dess.
Älskar den!
Så det kan bli!
 
 
Min svarta Gudrun Sjödénklänning passar bra till
liksom pulsvärmarna jag stickade för några år sedan.

 
På tal om stickat och orange:
Jag stickade ju en eldig Pyttipanna i våras
och den gav jag till min dotter.
Till min stora glädje tycker hon mycket om den
och använder den ofta.
Då är det roligt att ge bort saker
man lagt ner många timmar på.
 
För att göra ännu mer reklam för min favoritdesigner
så har dottern en väst från Gudrun Sjödén på sig.
Det är inte bara tanter
som gillar hennes kläder.
 
Kram Yvonne


onsdag 23 oktober 2013

Tomater i växthus

 
 
Min man byggde ett litet, litet växthus
mot husväggen i somras, 0,5 kvadrat.
Det är byggt av stora glasskivor
(även mot väggen)
och för att komma in i det
 får jag dra ifrån "dörrarna" åt sidorna.
 
 
Jag lyckades knöka in ca 12 plantor 
och tänkte att detta går väl inte,
men de växte faktiskt fint och gav avkastning.
 
Jordens givandeförmåga är outtömlig
om man endast vet att begagna den!
                                        August Strindberg
 
Jag var lite sen med att sätta fröna i våras
eftersom vintern dröjde sig kvar
och jag var rädd för att plantorna skulle
rangla iväg för mycket. 


 
Detta resulterade i att tomaterna dök upp
 lite sent på säsongen.
De sista fick mogna på sig inne
och några gröna lade jag in.



 
 Detta är de sista av årets skörd
och då kan jag ju inte vara annat än nöjd.
Får äta egna tomater i slutet av oktober.
Mums!!!
 
Tomaten hänger i solen och tänker förnöjd som så,
sprickfull av vitaminer gläder jag stora som små.
Men löken ligger i källaren och grubblar tyst på sin gåta.
Vad är det för fel på mig som bara får mänskor att gråta?
                                                                                                 Lennart Hellsing
 
Kram Yvonne