Jag har aldrig tyckt om den orangea färgen.
Visst, blandad i höstfärgerna ute är den fin.
Men jag skulle aldrig drömma om
att köpa kläder i den färgen.
Livet spelar på nå´t sätt spratt med oss.
För vad har hänt?
Jo, jag hittade ett par tights förra året på rea
som jag bara inte kunde låta bli att köpa.
Men de har naturligtvis blivit liggande i garderoben.
Så kom jag ju då till Ullared med mamma.
Då var det dags igen.
På herravdelningen hängde den orangerandiga tröjan.
Cirklade runt några gånger och funderade på
vem som skulle vilja ha den vackra tröjan i present.
Kom inte på någon, så jag gick därifrån.
Men innan vi skulle åka hem drog tröjan mig dit igen.
Äh vad tusan, tänkte jag!
Jag kan väl ha en tröja fast den hängde på herravdelningen.
Slet åt mig tröjan och sprang till bussen.
Jag har nästan bott i den tröjan sedan dess.
Älskar den!
Så det kan bli!
Min svarta Gudrun Sjödénklänning passar bra till
liksom pulsvärmarna jag stickade för några år sedan.
På tal om stickat och orange:
Jag stickade ju en eldig Pyttipanna i våras
och den gav jag till min dotter.
Till min stora glädje tycker hon mycket om den
och använder den ofta.
Då är det roligt att ge bort saker
man lagt ner många timmar på.
För att göra ännu mer reklam för min favoritdesigner
så har dottern en väst från Gudrun Sjödén på sig.
Det är inte bara tanter
som gillar hennes kläder.
Kram Yvonne