Älska, glömma och förlåta

Många hemskheter sker på vår jord idag.

För vår del aktualiserades det av terrordåden i Paris

men terror och krig sker dagligen på många platser i världen.

När det sker längre bort från oss, 

visst tycker vi att det är förskräckligt

men när det närmar sig vårt land blir vi skräckslagna.

Dagens väder anslöt sig till dysterheten och skräcken 

som lagts över oss som ett tungt täcke.

Till och med Py Jamaz kände av ruggigheten och

kröp frivilligt in under täcket för en stunds extra värme.

Det är nog det vi behöver göra i denna mörka tid:

ta vara på de goda tingen runt oss,

försöka njuta av det som ger glädje och
ta hand om varandra

som dessa Galapagosalbatrosser som visar sin kärlek
till partnern och gläds åt att återses efter en säsong till havs.

Har du haft turen att se Siavosh Dearkhti på TV de senaste dagarna?
Om inte sök upp honom på nätet eller TV 4 play Gomorron igår.
Han är en ung man som startat
 "Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet"
en förening som jobbar med att människor ska mötas,
håller föreläsningar och utbildar ungdomar.

Siavosh säger att det är för mycket hat i vårt samhälle.
Man ställer människor mot varandra
när vi istället måste stå sida vid sida.
Alla behövs och måste stå upp tillsammans.
Vi måste mötas och samtala för att ta bort rädslan för varandra.
För att bekämpa ondskan behövs 
utbildning, kunskap, dialog och kärlek.
Vi måste få till mänsklig gemenskap, solidaritet 
och tolerans för att få ett bättre samhälle.

Blev idag påmind om de fina orden Älska, Glömma och Förlåta.
Tänk att om alla kunde göra det!
Glömma och förlåta alla oförrätter som skett
och vem som startade och var orsak till vad.
Älska din nästa,
ta nya tag och gå vidare med att skapa frid omkring oss.
Skulle vi inte då kunna rädda vår värld?

Med hopp om större medmänsklighet!
Kram Yvonne

Vad är det här då?

När jag skulle börja min promenad

fick jag se något märkligt på andra sidan gatan.

Grannens katt stod på bakbenen och kämpade 
för att nå något vitt högt upp i häcken.

Till slut lyckades den ta sig upp i häcken.

Något vitt rasslade ner en bit i busken från ovan 

och det verkade som att katten slickade i sig något.

"Men vad tusan! Måste du störa mig?"

Ja, jag smackade lite för att avbryta hans intresse.
Jag ville se vad det var han var så intresserad av.

Var rädd att det kunde vara något olämpligt.

"Ja,ja. Kom och titta då!"

Mycket konstigt ska man vara med om.

Någon hade ställt en porslinsskål med,

som det såg ut,

rester från frukosten i häcken:

fil och rispuffar.

För att hindra skålen från att rasa ner i asfalten

 ställde jag den på marken.

När jag kom tillbaka från promenaden hade någon lagt

bitar av en smörgås i skålen.

???

Ja, vad ska man tänka om detta?

Katten hade sysselsättning en stund i alla fall

och livet bjuder på överraskningar,
både stora och små.

Ha det bra!

Kram Yvonne

Murriga november kom

Började dagen med en god frukost 
med ägg från Landets nyblivna hönor.

Tog sedan en promenad.
Ja jag håller fortfarande på att motionera,
både vattengympa och promenader.
Men oj, vad murrigt det var idag.
Den första riktigt novembergrå dagen.

Men trots dis och moln lyser de gula löven upp
så att man får en illusion om att solen nästan skiner.
Det blev en riktigt lång promenad idag.
Känns härligt att vandra när kroppen inte bråkar.

Nu har mörkret fallit och ljusen får lysa upp
både rum och sinne.

Ha det riktigt gott alla fina vänner!

Kram Yvonne

70 år sedan Statarsystemet upphörde

På många gårdar förr utnyttjade man billig arbetskraft

genom att anställa folk årsvis där lönen till största delen

bestod av naturaförmåner såsom t.ex. bostad, ved,

en viss mängd mjölk, säd,  kött och brännvin.

Endast en liten del bestod av pengar.

Ofta ingick det i mannens arbetskontrakt

 att frun skulle vara med och mjölka gårdens kor

två eller tre gånger om dagen.

Dessutom skulle kvinnorna ta hand om barnen, 

laga mat och sköta hemmet.

Ofta var bostäderna dragiga och allmänt undermåliga.

Barnen lämnades många gånger själva när mamman var i ladugården.

Tänk vilka förskräckliga förhållanden människorna levde i.

De hade det fattigt och det var vanligt att man hade många barn,

 karlarna blev många gånger mer eller mindre alkoholiserade

av att få sprit som lön, kanske ett sätt för bönderna 

att få arbetarna att stå ut med dåliga förhållanden.

Arbetskontrakten gick ut den sista veckan i oktober

och den veckan hade arbetarna ledigt, kallades slankveckan.

Många sökte nya arbeten och flyttade,

ofta från gård till gård varje år.

Ett ständigt sökande efter ett bättre arbete

med bättre bostad, snällare bonde...

Oftast blev det ingen större förändring,

ibland blev det sämre, kanske bostad med vägglöss...

Besvikelserna var många och stora 

och stackars barn som varje år måste byta skola.

                                     Ivar Lo Johansson vid det sista statarlasset

                Han skrev många böcker om arbetare och livet på landet.

Den 31 oktober 1945 upphörde så äntligen statarsystemet.

Arbetarna fick sin lön i pengar.

Sedan blev det väl inte guld och gröna skogar för dem 

genom detta på en gång.

Men fackföreningarna fanns ju nu och jag antar 

att arbetarna inte längre kunde behandlas hur illa som helst.

Att jag har intresserat mig för statarna beror på 

att mina morföräldrar var just statare under en stor del av deras liv.

Min mamma fick flytta runt ett otal gånger

på grund av morfars sökande efter bättre villkor för sin lilla familj.

De hade som tur var inte en stor barnaskara att dra runt med.

Bilderna har jag lånat ur Nordiska Museet

 och Sveriges Radios bok Statare.

Hoppas att du haft en fin Allhelgonadag!

Kram Yvonne

Vi behöver goda, starka förebilder!

Mitt hjärta är trasigt!

Hur ska jag orka leva i denna värld
där ondskan agerar värre för varje dag som går?

Sverige har varit ett land där vi solidariskt har delat med oss
till andra och hjälpt dem som har haft behov. 

Idag regerar rädsla och egoism.

Jag saknar starka personer med goda åsikter 
som kan leda folket och vara förebilder för oss,
som vågar sätta ner fötterna när idioter bär sig illa åt.

De styrande i alla religioner och partier måste stå upp för godheten,
även det partiet som har blivit idoliserat av många 
som vill leva rövare och terrorisera.
Det är INTE OK att bränna ner hus
oavsett om det är folk i dem eller ej.
Man måste som förebild ta avstånd 
från dessa avskyvärda handlingar
och tala om det, 
klart och tydligt, 
för sina anhängare..

Jag saknar Olof Palme och Anna Lindh!
Dessa intelligenta, starka och goda personer.

Vi har en tuff tid framöver med många som behöver hjälp.
Men om alla hjälps åt kommer det att gå bra.

Tänk om det vore du som skulle behöva fly!!!

Tänk tanken!

Att få ge sig iväg hals över huvud för att förhoppningsvis klara livet.
Lämna familjemedlemmar, hus, hem, djur ...
Att få vandra i dagar med barn och packning.
Att motas in i ett instängslat område utan mat,
utan tak över huvudet, kallt, vått...
Ledsna barn...

Låt oss tillsammans be om att godheten snarast segrar!

Kram Yvonne

Frostig morgonpromenad

Att promenera på morgonen är härligt!

Särskilt nu när solen lyser och frosten lyser vit i skuggan.

Frostklädd fräken står som älvor bland höstens guld.

Kanske är det verkligen älvor som trår en dans på guldiga blad.

På väg mot solskenet försvinner frosten

för att dyka upp igen vid kärrets kyla.

Den ligger som ett täcke över mossens växter.

Värme och kyla.

Vattnet blankt som en spegel.

På åsen ovanför kärret rår solens värme igen

och lyser med sina strålar på träden,

på de gyllene löven som snart är ett minne blott

och de mörka barrträden som ger oss grönska över vintern.

Man lär behöva minst 150 minuters motion per vecka.

Motion som höjer pulsen.

Ja, det är bara att erkänna

att det har blivit sämre med motionen här hemma det senaste året.

Men nu måste jag se till att kroppen får röra mer på sig igen.

En halvtimma om dagen, minst, är mitt mål.

Nu när du vet om det

 kanske jag kan hålla det.

Känns som ett nyårslöfte

som jag aldrig brukar avge, men...

Kanske för detta löfte med sig det goda att jag håller det

och blir friskare, piggare, lättare...

Hoppas kan man alltid!

Ha en alldeles underbar helg alla mina kära vänner!

Kram Yvonne

Säsongsavslutning på Öland

Det har ju varit alldeles otroligt härligt väder den senaste veckan.

Vi passade på att besöka badstranden 

när vi tröttnat på alla pumpor och halmbalar 

och tog en  fika i solens sneda strålar

och ett dopp i kyligt vatten

tillsammans med årets första maneter.

Ja, det var verkligen sommarhärliga dagar.

Vår campingsäsong led mot sitt slut

och jag plockade med mig lite av slånbärens överdåd.

Har aldrig sett så stora bär och i sådana mängder.

Det var mycket tal om blodmånen inför söndagsnatten.

Redan på kvällen fylldes himlens moln av blod.

Jag kunde inte sova så jag såg hela förloppet av månförmörkelsen

innan månen förvandlades till blodmåne.

Det här är straxt innan, fick tyvärr ingen bra bild på den sista fasen.

Med kärlekstankar till Öland

for vi hem med vårt mobila hus dagen efter,

med en trött Yvonne i passagerarsätet.

Alltid sorgesamt att lämna ön,

kommer vi att kunna komma tillbaka???

Ja, med positivt tänkande 

kommer vi så klart tillbaka igen,

senast i april nästa år.

Kärlek även till dig!

Kram Yvonne