torsdag 31 oktober 2013

Tunnbröd

 
 
Hittade ett recept på tunnbröd
hos samma bloggare där jag hittade glöggen.
Fick en sådan ingivelse att baka brödet.
På studs!
(Jag är inte bra på att göra runda kakor.)

 
Vilket resulterade i att vi fick äta brunch
istället för frukost.
Lite mjöligt blev det.

 
Men jisses vilket gott bröd.
Smakade som det jag ätit uppifrån landet.
Det här kommer jag att göra om,
men kanske lite tidigare på morgonen.
 
Hos Hemmet är min vrå hittar du receptet.
Tack än en gång Mimmi !
 
Ha det så gott!
Kram Yvonne 


onsdag 30 oktober 2013

Glögg

 
 
Efter att ha hittat ett recept på glögg
 här bland bloggarna fick jag för mig
att det skulle vara kul
att prova på att själv sätta en sats.
 
Och det har jag nu gjort.
I en hink med plastfolie över
står det och puttrar blivande glögg.
Den är gjord på 5 l svagdricka,
2 pkt russin, 3 påsar hela nejlikor,
1 påse kardemummakärnor,
1 bit färsk ingefära, 5 potatisar
och 1 pkt jäst.

Det luktar gott av glögg i hela tvättstugan.
Ska bli mycket spännande
att se vad slutresultatet blir av detta.
Smaken var mycket bra
när jag hade rört ihop det hela.

Hoppas att den fortfarande är bra
efter 3-4 veckor när den ska vara klar.
Lär bli godare ju längre den får stå,
ev. till Lucia.

Recept hittade jag hos "Hemmet är min vrå": 
http://hemmetarminvra.blogspot.com/
Tack Mimmi!

Ha det så gott!
Kram Yvonne 

måndag 28 oktober 2013

Skimrande kärlek

  
 
"Där kärleken finns
 skimrar det så vackert och klart."
 
Visst stämmer de orden.
När vi känner oss kärleksfulla
och mår bra blir omvärlden vacker
och strålande.
 
Men vi kan också lära oss
att se det vackra och fyllas med kärlek.
Kärlek till våra medmänniskor,
kärlek till Moder Jord,
kärlek till livet...
 
 
Även i den grå vardagen
kan skönheten dyka upp helt oväntat.
Ett litet nedfallet blad som drar ögonen till sig,
en vacker gren som rör sig i trädet,
en molnformation på himlen bland alla grå nyanser,
en fågels flykt,
den mötandes vackra halsduk
eller ett leende från någon...
 
 
Ja, det vackra och glädjande
behöver inte vara stort och överväldigande.
Vi mår mycket bättre om vi kan se
 livets skönhet i det lilla,
 det som är alldeles gratis,
det som vi alla kan uppleva,
bara lära oss att se, upptäcka.
 
Låt oss ta vara på livet!
 
Ha det så gott!
Kram Yvonne
 


söndag 27 oktober 2013

Dagen idag

 
Dagen idag
Dagen idag är en märklig dag
Den är din
Dagen igår föll ur dina händer
Den kan inte få något annat innehåll
än det du redan gett den
Dagen imorgon har du inte fått löfte om 
Men dagen idag har du
det är det enda du kan vara säker på
den kan du fylla med vad du vill
Idag kan du glädja en människa
Idag kan du hjälpa en annan
Idag kan du leva så att någon annan
ikväll kanske kan tacka dig för att du finns till
Dagen idag är en betydelsefull dag
Den är din
                                                                                                Gudrun
 
 
 
 
Kan jag någonsin lära mig
att fullt ut ta vara på den dag som är?
Visst ska jag drömma om morgondagen
och minnas gårdagen,
men det är verkligen idag jag lever.
 
Idag är en viktig dag.
Den dag jag har.
Egentligen har jag bara den stund som just nu är.
En viktig stund.
Kan jag göra nå´t bra av den?
 
Kram Yvonne


lördag 26 oktober 2013

Avsked

 
Ännu en gång tänder vi ljus
för en vän som lämnat oss.
 
För mig en avlägsen vän som jag,
 p.g.a. olika omständigheter,
inte sett på många år.
Men en vän jag minns med glädje
för att han var en så snäll person
och gav stor vänskap till en mig närstående.
 
 
Jag fick en dockservice i porslin 
av denne snälla man när jag var åtta år.
Det var en stor och fin present då och
och den står i mitt vitrinskåp ännu idag.
 
Det är alltid sorgligt när någon lämnar oss
även om den levt ett långt och rikt liv.
Trösten är att han stilla fick somna in i sitt hem.
 
Vila i frid Arne!
 

torsdag 24 oktober 2013

Orange

 
Jag har aldrig tyckt om den orangea färgen.
Visst, blandad i höstfärgerna ute är den fin.
Men jag skulle aldrig drömma om
att köpa kläder i den färgen.
 
Livet spelar på nå´t sätt spratt med oss.
För vad har hänt?
Jo, jag hittade ett par tights förra året på rea
 som jag bara inte kunde låta bli att köpa.
Men de har naturligtvis blivit liggande i garderoben.
Så kom jag ju då till Ullared med mamma.
Då var det dags igen.
 
På herravdelningen hängde den orangerandiga tröjan.
Cirklade runt några gånger och funderade på
vem som skulle vilja ha den vackra tröjan i present.
Kom inte på någon, så jag gick därifrån.
Men innan vi skulle åka hem drog tröjan mig dit igen.
Äh vad tusan, tänkte jag!
Jag kan väl ha en tröja fast den hängde på herravdelningen.
Slet åt mig tröjan och sprang till bussen.
Jag har nästan bott i den tröjan sedan dess.
Älskar den!
Så det kan bli!
 
 
Min svarta Gudrun Sjödénklänning passar bra till
liksom pulsvärmarna jag stickade för några år sedan.

 
På tal om stickat och orange:
Jag stickade ju en eldig Pyttipanna i våras
och den gav jag till min dotter.
Till min stora glädje tycker hon mycket om den
och använder den ofta.
Då är det roligt att ge bort saker
man lagt ner många timmar på.
 
För att göra ännu mer reklam för min favoritdesigner
så har dottern en väst från Gudrun Sjödén på sig.
Det är inte bara tanter
som gillar hennes kläder.
 
Kram Yvonne


onsdag 23 oktober 2013

Tomater i växthus

 
 
Min man byggde ett litet, litet växthus
mot husväggen i somras, 0,5 kvadrat.
Det är byggt av stora glasskivor
(även mot väggen)
och för att komma in i det
 får jag dra ifrån "dörrarna" åt sidorna.
 
 
Jag lyckades knöka in ca 12 plantor 
och tänkte att detta går väl inte,
men de växte faktiskt fint och gav avkastning.
 
Jordens givandeförmåga är outtömlig
om man endast vet att begagna den!
                                        August Strindberg
 
Jag var lite sen med att sätta fröna i våras
eftersom vintern dröjde sig kvar
och jag var rädd för att plantorna skulle
rangla iväg för mycket. 


 
Detta resulterade i att tomaterna dök upp
 lite sent på säsongen.
De sista fick mogna på sig inne
och några gröna lade jag in.



 
 Detta är de sista av årets skörd
och då kan jag ju inte vara annat än nöjd.
Får äta egna tomater i slutet av oktober.
Mums!!!
 
Tomaten hänger i solen och tänker förnöjd som så,
sprickfull av vitaminer gläder jag stora som små.
Men löken ligger i källaren och grubblar tyst på sin gåta.
Vad är det för fel på mig som bara får mänskor att gråta?
                                                                                                 Lennart Hellsing
 
Kram Yvonne


tisdag 22 oktober 2013

Lövrosor och ADHD

Blev inspirerad av en bloggare
som gjort rosor av lönnlöv.
Jag är en nyfiken person och särskilt
 när det gäller hantverk som är ett av mina stora
 intressen så går jag igång på alla cylindrarna
och måste bara prova på det nya.
Har jag väl lärt mig en sak så faller intresset
tills det dyker upp något nytt.
Känns det igen?
Jomenvisst, jag har absolut åtminstone delar av
 det som våra ADHD-barn i skolan har.
Är impuls- och motivationsstyrd till hög grad.
Allt ska helst vara roligt och nymodigt.
Blir dessutom snabbt irriterad och fräser när personer
eller saker inte gör som jag vill.
Minnet är kort vad gäller ointressanta saker,
liksom inlärningen av desamma tar lång tid och måste nötas in.
Det som är intressant fastnar däremot meddetsamma.
Jag har även alltid haft bråttom
(mamma säger att jag alltid sprang som liten),
 allt ska helst gå fort, särskilt tråkiga göromål.
Är så klart tidsoptimist,
har oftast kommit inflåsande i sista minuten,
ska bara ... innan jag ska iväg någonstans.
Vad gäller pratet så har jag ofta fått ångra ord
som snabbt hoppat ur munnen utan eftertänksam broms.
Kanske är det lite tur att jag också har det här
Duktighetssyndromet - alltid vara duktig, göra bra -
vilket gör att jag gör klart även tråkiga, långsamma göromål.
Det var en stor lättnad för mig att komma till insikt om
att jag inte var dum i huvudet utan att mina problem
beror på en neurologisk avvikelse.
Jag har inte testat mig men kom på detta själv
när jag 50 år gammal utbildade mig till fritidspedagog.
Visst är det intressant!
Nu är det också så att med åldern har kroppen börjat säga ifrån.
Jag kan inte ta mig fram så snabbt som jag vill längre
och hjärnan har lugnat ner sig, eller är det bättre tankar som får fäste,
och gör att jag kan ta det lugnare nu för tiden.

Nu är det så här att jag tycker om att tillverka saker
men jag är inte särskilt bra på att arrangera
produkterna så att det ser vackert ut.
(Oj, fick plötsligt en vision i överkanten av synfältet
av att det snöar utanför fönstret ,
men det var bara björklöven som singlade förbi.
 Det regnar och ruskar idag.)
Så den här buketten åker snart ut i komposten
men kransen är jag nöjd med.
 Den sitter på ytterdörren under verandataket
 så den kommer att hålla sig fint ännu ett tag.
Färgerna håller sig bra i fukten ute.
Det är intressant att se
det färdiga resultatet av ett inlägg.
Jag hade absolut inte intentionen
att skriva om ADHD när jag startade.
 Det bara kom och det känns otroligt bra
att dela med mig av detta.
 Kan det hjälpa någon annan?


Ord betyder mycket.
De kan leda till skratt,
men också gråt.
De kan glädja någon,
men också smärta.
Små vänliga ord
kan göra stora underverk.
Kram Yvonne



Tack snälla...

 
ni underbara,
som kommenterat
mitt senaste inlägg om att blogga.
Ni har gett mig så fina kommentarer
med många värmande ord
och jag har fått ta del av era tankar
om bloggandet.

Nyfikenhet är driften hos någon,
någon dokumenterar ute i alla väder.
Alla har ett behov av att vara accepterade
och värdefulla säger en tredje
och det värmer verkligen
hjärtat att få erkännande från andra.

 
Jag skriver under på alla era fina tankar.
Jag försöker dock träna mig i
att vara nöjd med mig själv som jag är
oavsett vad andra tycker om mig
eftersom jag känner att jag hela livet arbetat
och slitit och gjort saker för
att andra skulle tycka att jag var duktig.
 
Jag har bara varit tillräckligt bra inför mig själv
när jag fått beröm av andra.
Jag måste komma fram till den punkten
att jag duger som jag är, alltid.
 
Även ett litet varningens finger kom
om att tänka sig för
vad det är man delger på nätet.
Tyvärr finns det illasinnade människor
som kan använda våra bilder
och kanske även texter
till vad de inte var menade till från början.

Stort tack för de tankarna,
även om jag aldrig lägger ut bilder på mina
nära och kära, är jag tacksam för påminnelsen
och kanske någon annan behöver tanken.
 

 

Än en gång TACK
för era alldeles underbara
kommentarer.
Ha det så gott allesammans!
 
Kram Yvonne

söndag 20 oktober 2013

Varför blogga?

 
Flera Bloggare har under senaste tiden
ställt sig frågan varför de bloggar.
Jag började också fundera.
Varför...?




Det började med att jag blev nyfiken på vad bloggar var.
Kunde JAG klara av att blogga rent tekniskt?
Hade JAG något att skriva om?
Kunde JAG ta foton som dög att lägga ut på nätet?
 
 
Jag började mitt passionerade liv och fick tid att prova på.
Tyckte att det var roligt
och att inläggen såg så tjusiga ut på riktigt i layouten.


Detta sporrade att fota mycket mer
än jag någonsin gjort tidigare.
Det är lättare att komma ihåg att använda kameran idag.
Innan kom kameran oftast med när vi gjorde något speciellt
men ofta kom vi hem utan att ha tagit några bilder.


 
 
Idéer till inläggen har kommit undan för undan.
Jag vill dela med mig av mina upplevelser,
funderingar, reaktioner och
visa det vackra eller intressanta jag sett.



Kanske kan mina idéer och upplevelser
inspirera någon annan?
Ibland har jag nog förhoppningsvis berört någon
genom de tragiska inlägg jag haft.
 
 
Ibland blir jag inspirerad av andra Bloggare,
både vad gäller inlägg och saker att göra,
precis som många andra blir. 
 

Jag tror att det stora drivet för mig att blogga
ligger i att det är en skapande process.


Fota, skriva och arrangera
och jag får själv bestämma över hur jag vill ha det.
 
 

Det är fortfarande roligt
och jag får del av den vänlighet och värme
som finns där ute bland alla fina Bloggare.

Kram Yvonne

onsdag 16 oktober 2013

Avtryck

 
Vad är detta tror du?
 
 

 
Jo men visst, det är avtryck
av PyJamaz´s fötter på köksfönstret. 
 
 
Hon har en frigolitplatta att hoppa upp på
vid fönstret där hon sätter sig.
Ser vi inte henne när hon vill in
 
 
ställer hon sig upp för att bättre påkalla uppmärksamhet
vilket resulterar i att vi alltid har smutsigt fönster.
Hon kan verkligen se härsken ut.
 
 
Ser vi ändå inte henne hoppar hon upp mot dörren
 och hänger sig i fönsterkanten.
Då skramlar och krafsar det så att man hör henne.
 
Djur kan verkligen hitta på egenheter.
Liksom PyJamaz tar sig upp på balkongen när hon
 vill in på nätterna via en buske och en parabolantenn.
Men rara är de!
Oftast...
 
Kram Yvonne



måndag 14 oktober 2013

Sångsvanar

 
Ännu en fantastisk höstdag
 tog jag cykeln igen för en långrunda.
Visst blir man glad av att upptäcka
de enstaka kvardröjande blommorna!
 
 
Här har det legat en liten torpstuga
som hette Dörren. Vilken härlig utsikt de hade!
Ja, det är verkligen ett konstigt namn
men en bit bort ligger gården Väggen,
även Gaveln finns i närheten.
 
 
Här sprakar färgerna.
 
 
När jag stod vid Dörren och fotade hörde jag
Sångsvanarnas rop väldigt nära.
De stod på gärdet alldeles vid sidan om mig
och se bara på fotot: Rådjur står också en bit bort.
 
 
Det är vackra, ståtliga fåglar.
 
 
De vuxna svanarna blev lite oroliga av
 att jag stod på vägen ca 100 m från dem. 
Med vaggande gång tog de sig längre bort från mig.
 
 
Medan de stolta och välväxta ungarna tryggt stod kvar.
 
 
Efter en lång stunds fotande tyckte svanarna
 att det fick vara nog. Med endast ett svagt
 swooschande ljud av vingarna tog de till flykten.
Imponerande vingspann!
 
 
Åtta svanars flykt, fyra vuxna och fyra ungar.
De landade på ett gärde ett par hundra meter längre bort
så jag har inte så dåligt samvete för att jag störde dem.
 
 
För mig är detta obeskrivligt vackert!
Skulle lätt kunna tänka mig att bo
 med denna utsikt genom fönstren.
 
Kram Yvonne