lördag 31 oktober 2015

70 år sedan Statarsystemet upphörde


På många gårdar förr utnyttjade man billig arbetskraft
genom att anställa folk årsvis där lönen till största delen
bestod av naturaförmåner såsom t.ex. bostad, ved,
en viss mängd mjölk, säd,  kött och brännvin.
Endast en liten del bestod av pengar.


Ofta ingick det i mannens arbetskontrakt
 att frun skulle vara med och mjölka gårdens kor
två eller tre gånger om dagen.
Dessutom skulle kvinnorna ta hand om barnen, 
laga mat och sköta hemmet.


Ofta var bostäderna dragiga och allmänt undermåliga.
Barnen lämnades många gånger själva när mamman var i ladugården.
Tänk vilka förskräckliga förhållanden människorna levde i.

De hade det fattigt och det var vanligt att man hade många barn,
 karlarna blev många gånger mer eller mindre alkoholiserade
av att få sprit som lön, kanske ett sätt för bönderna 
att få arbetarna att stå ut med dåliga förhållanden.


Arbetskontrakten gick ut den sista veckan i oktober
och den veckan hade arbetarna ledigt, kallades slankveckan.
Många sökte nya arbeten och flyttade,
ofta från gård till gård varje år.
Ett ständigt sökande efter ett bättre arbete
med bättre bostad, snällare bonde...

Oftast blev det ingen större förändring,
ibland blev det sämre, kanske bostad med vägglöss...
Besvikelserna var många och stora 
och stackars barn som varje år måste byta skola.

                                     Ivar Lo Johansson vid det sista statarlasset
                Han skrev många böcker om arbetare och livet på landet.

Den 31 oktober 1945 upphörde så äntligen statarsystemet.
Arbetarna fick sin lön i pengar.
Sedan blev det väl inte guld och gröna skogar för dem 
genom detta på en gång.
Men fackföreningarna fanns ju nu och jag antar 
att arbetarna inte längre kunde behandlas hur illa som helst.

Att jag har intresserat mig för statarna beror på 
att mina morföräldrar var just statare under en stor del av deras liv.
Min mamma fick flytta runt ett otal gånger
på grund av morfars sökande efter bättre villkor för sin lilla familj.
De hade som tur var inte en stor barnaskara att dra runt med.

Bilderna har jag lånat ur Nordiska Museet
 och Sveriges Radios bok Statare.

Hoppas att du haft en fin Allhelgonadag!
Kram Yvonne

fredag 30 oktober 2015

Vi behöver goda, starka förebilder!


Mitt hjärta är trasigt!

Hur ska jag orka leva i denna värld
där ondskan agerar värre för varje dag som går?

Sverige har varit ett land där vi solidariskt har delat med oss
till andra och hjälpt dem som har haft behov. 

Idag regerar rädsla och egoism.

Jag saknar starka personer med goda åsikter 
som kan leda folket och vara förebilder för oss,
som vågar sätta ner fötterna när idioter bär sig illa åt.

De styrande i alla religioner och partier måste stå upp för godheten,
även det partiet som har blivit idoliserat av många 
som vill leva rövare och terrorisera.
Det är INTE OK att bränna ner hus
oavsett om det är folk i dem eller ej.
Man måste som förebild ta avstånd 
från dessa avskyvärda handlingar
och tala om det, 
klart och tydligt
för sina anhängare..

Jag saknar Olof Palme och Anna Lindh!
Dessa intelligenta, starka och goda personer.


Vi har en tuff tid framöver med många som behöver hjälp.
Men om alla hjälps åt kommer det att gå bra.

Tänk om det vore du som skulle behöva fly!!!

Tänk tanken!

Att få ge sig iväg hals över huvud för att förhoppningsvis klara livet.
Lämna familjemedlemmar, hus, hem, djur ...
Att få vandra i dagar med barn och packning.
Att motas in i ett instängslat område utan mat,
utan tak över huvudet, kallt, vått...
Ledsna barn...

Låt oss tillsammans be om att godheten snarast segrar!

Kram Yvonne

fredag 16 oktober 2015

Frostig morgonpromenad


Att promenera på morgonen är härligt!
Särskilt nu när solen lyser och frosten lyser vit i skuggan.


Frostklädd fräken står som älvor bland höstens guld.


Kanske är det verkligen älvor som trår en dans på guldiga blad.


På väg mot solskenet försvinner frosten


för att dyka upp igen vid kärrets kyla.


Den ligger som ett täcke över mossens växter.


Värme och kyla.


Vattnet blankt som en spegel.


På åsen ovanför kärret rår solens värme igen
och lyser med sina strålar på träden,
på de gyllene löven som snart är ett minne blott
och de mörka barrträden som ger oss grönska över vintern.


Man lär behöva minst 150 minuters motion per vecka.
Motion som höjer pulsen.
Ja, det är bara att erkänna
att det har blivit sämre med motionen här hemma det senaste året.
Men nu måste jag se till att kroppen får röra mer på sig igen.
En halvtimma om dagen, minst, är mitt mål.
Nu när du vet om det
 kanske jag kan hålla det.
Känns som ett nyårslöfte
som jag aldrig brukar avge, men...
Kanske för detta löfte med sig det goda att jag håller det
och blir friskare, piggare, lättare...
Hoppas kan man alltid!

Ha en alldeles underbar helg alla mina kära vänner!
Kram Yvonne

lördag 3 oktober 2015

Säsongsavslutning på Öland


Det har ju varit alldeles otroligt härligt väder den senaste veckan.
Vi passade på att besöka badstranden 
när vi tröttnat på alla pumpor och halmbalar 
och tog en  fika i solens sneda strålar


och ett dopp i kyligt vatten


tillsammans med årets första maneter.
Ja, det var verkligen sommarhärliga dagar.


Vår campingsäsong led mot sitt slut
och jag plockade med mig lite av slånbärens överdåd.
Har aldrig sett så stora bär och i sådana mängder.


Det var mycket tal om blodmånen inför söndagsnatten.


Redan på kvällen fylldes himlens moln av blod.


Jag kunde inte sova så jag såg hela förloppet av månförmörkelsen
innan månen förvandlades till blodmåne.
Det här är straxt innan, fick tyvärr ingen bra bild på den sista fasen.


Med kärlekstankar till Öland
for vi hem med vårt mobila hus dagen efter,
med en trött Yvonne i passagerarsätet.
Alltid sorgesamt att lämna ön,
kommer vi att kunna komma tillbaka???
Ja, med positivt tänkande 
kommer vi så klart tillbaka igen,
senast i april nästa år.

Kärlek även till dig!
Kram Yvonne