fredag 30 oktober 2015

Vi behöver goda, starka förebilder!


Mitt hjärta är trasigt!

Hur ska jag orka leva i denna värld
där ondskan agerar värre för varje dag som går?

Sverige har varit ett land där vi solidariskt har delat med oss
till andra och hjälpt dem som har haft behov. 

Idag regerar rädsla och egoism.

Jag saknar starka personer med goda åsikter 
som kan leda folket och vara förebilder för oss,
som vågar sätta ner fötterna när idioter bär sig illa åt.

De styrande i alla religioner och partier måste stå upp för godheten,
även det partiet som har blivit idoliserat av många 
som vill leva rövare och terrorisera.
Det är INTE OK att bränna ner hus
oavsett om det är folk i dem eller ej.
Man måste som förebild ta avstånd 
från dessa avskyvärda handlingar
och tala om det, 
klart och tydligt
för sina anhängare..

Jag saknar Olof Palme och Anna Lindh!
Dessa intelligenta, starka och goda personer.


Vi har en tuff tid framöver med många som behöver hjälp.
Men om alla hjälps åt kommer det att gå bra.

Tänk om det vore du som skulle behöva fly!!!

Tänk tanken!

Att få ge sig iväg hals över huvud för att förhoppningsvis klara livet.
Lämna familjemedlemmar, hus, hem, djur ...
Att få vandra i dagar med barn och packning.
Att motas in i ett instängslat område utan mat,
utan tak över huvudet, kallt, vått...
Ledsna barn...

Låt oss tillsammans be om att godheten snarast segrar!

Kram Yvonne

2 kommentarer:

  1. Bra inlägg! Jag håller med dig fullt ut. Undrar hur världen ska bli, hur ska det bli för mina barnbarn? När jag fick höra om dådet i Trollhättan sa jag till mina aretskamrater att nu tar jag mina barn och barnbarn och flyttar ut i skogen, jag orkar inte med all ondska. Men så kan man inte göra, vi måste alla hjälpas åt att stävja ondskan och fostra våra barn med kärlek och ömhet. Jag ser över allt egoism och hur häftigt allt ska vara och jag blir så trött. Jag önskar att ALLA ville gå ut i naturen och finna lite ro i själen. Och känna omtanke om medmänniskorna.
    Nu firar vi helg (det närmaste vampyrer och blod för min del är ett glas rött) och jag hoppas du får det trivsamt med sköna promenader!
    Kramar Eva

    SvaraRadera
  2. Tack snälla fina Yvonne för detta fina inlägg. Du sätter ord på allt det där jag känner. Snart vet jag inte vad jag känner mer än hopplös förtvivlan. Jag instämmer helt i dina ord. Vilken vacker ros, Den får mig att tänka på hoppet om en bättre värld som vi aldrig får ge upp. Många många kramar!

    SvaraRadera