söndag 23 november 2014

Medkänsla behöver vi alla



Att bli förstådd av en annan
- det är som en andlig smekning
- så mycket inom oss dör av brist 
på intresse och vård.
                                     Mirza Schaffy

Odla inlevelsens vackra konst, se med andras ögon, 
minns att mycket, som förefaller oss likgiltigt, 
för dem är livsintressen, hjärtesaker. 
Förståelsens värme öppnar slutna hjärtan 
 som blomkalkar, stöttar vacklande steg, 
förjagar vandringens ensamhetskänsla.
                                                       Ur Ord på vägen 1949 


Det är inte alltid som medmänniskorna
förstår ens agerande eller tal. 
Det krävs en stor lyhördhet av oss alla
att verkligen kunna förstå andra 
och att själva bli förstådda.

Ibland blir det missförstånd och,
hemska tanke, osämja. 

Men när allt flyter på och man är på
samma våglängd som omgivningen
eller att de åtminstone förstår,
kanske håller med, tröstar, 
tillsammans bygger vidare i tankeslingorna
- så varmt och fint det känns då.




Hjärtat slår då lugnt och stilla
och min lilla värld känns god.


Ta hand om varandra!
Kram Yvonne

tisdag 18 november 2014

En hemsk saga

Det var en gång en liten hönsflock 
som bodde i ett litet rött hönshus.
De var så förnöjsamma med varandra 
och flocken hade nyss utökats med unga nykomlingar. 
Allt var frid och fröjd. 
Tuppen roade sig med nå´n höna ibland 
och hönorna värpte goda ägg
 till mänskofamiljens glädje.

En dag i skymningen smög en mörk Skugga in i hönsens värld.
Skuggan tog sig några sniffande varv runt hönsgården.
"Hm, det luktar mat", tänkte Skuggan
innan den slank in genom en maska i hönsnätet.
Den smög sig fram till en höna och dödade
 den genom att bita den i halsen.

Men tror du att han nöjde sig med den hönan?
Nej, Skuggan fortsatte med sitt dödande,
helt besinningslöst,
tills alla hönsen och tuppen var döda.
Han mättade magen med lite av en höna.
Resten dödade han bara.

Förstå att det nog var ett förskräckligt liv
och kacklande på dessa skräckslagna små fjäderfän,
när de såg sina vänner, en efter en, dödas.
Förhoppningsvis kunde de inte tänka tanken 
att snart är det min tur.
Men mänskofamiljen fick en chock 
när de kom hem till förödelsen.

Vem var då denna Skugga?
En långsmal individ med korta ben och lurvig päls.
Vacker och fin att titta på med gul haklapp.

                                                         Bild lånad från nätet
Men fy vad skenet bedrog.
Det visade sig vara en massmördare i förklädnad.

Nu slutar inte sagan här om du trodde det.
Nej, mitt i all förskräckelse lyckades lilla Eulalia 
gömma sig och undkomma den hemska mördaren.
Hon fick flytta in hos en annan hönsfamilj
tills mänskofamiljen satt upp nät 
med mindre maskor på hela hönsgården
och murat igen vartenda litet hål runt huset.
Sedan fick hon flytta hem igen 
med ett par nya vänner som sällskap.

Och Skuggan?
Han kom tillbaka för att äta och gick i fällan.
Nu jagar han vidare i en annan skog,
långt borta från detta lilla hönshus.
Jo förresten, 
Skuggan var en Skogsmård.
Slutet gott, allting gott???

Denna saga kan man lätt översätta till människans värld,
som den ser ut idag för många, eller hur?
Kram Yvonne

söndag 16 november 2014

Fröpumpa


I våras fick jag frön till Fröpumpa
av min svägerska och till min förvåning
fick jag fram två stycken pumpor.
Nu hann de inte bli helt utväxta.
Odlade dem i pallkrage ute.
Jag tog in dem i redan i slutet av september
när det började bli frostrisk och vi var tvungna att åka bort.
Tordes inte låta dem vara kvar ute.


Pumporna fick ligga inomhus och mogna till
och det var spännande att skära upp dem.
Det blev inte många mogna frön 
och de kunde ha varit mer utväxta.


Men det blev underbart goda soppor av innanmätet,
med persilja och egenodlade hasselnötter på toppen, mums.
Har nyss lärt mig att göra mixade soppor
vilket är fantastiskt gott.
Har tyckt att det varit helt onödigt att mixa grönsakerna,
man har väl tänder att tugga med.
Men det är verkligen skillnad att mixa till en krämig soppa
och det vet väl alla ni andra på nätet
som inte är lika envisa och enkelriktade som jag vad gäller mat.

Ha det gott!
Kram Yvonne

tisdag 11 november 2014

Katt på äventyr


Ibland blir jag trött på denna lilla katt
när hon periodvis ideligen ska ut och in ur huset.
Men idag försvann hon...
och då önskade jag att hon skulle komma
 och gå ut och in igen.

Vid lunchtiden såg mannen henne gå 
på grannens tak och där bygger man ut huset
så det är öppet in på vinden.


Mannen gick ut och ropade på katten,
men det brydde hon sig så klart inte om. 
Sedan försvann hon.
Vi trodde att hon gått in på grannens vind
och tänkte att hon kommer väl fram
 när det blir tyst efter att byggnadsarbetarna
har slutat för dagen.
Men tiden gick
och ingen katt kom, trots lockrop.

Det slutade med att mannen fick 
gå ner till grannen och förklara saken. 
När han kommer dit hör han ynkliga kattjamanden
från takfoten ovanför entrén.
Mannen fick lov att klättra in på vinden
och fick efter ett visst besvär tag i 
den skräckslagna katten.

När hon gick in på vinden hade arbetarna lunch.
När de sedan kom tillbaka och började väsnas
blev katten så klart förskräckt.
Hon tycker inte ens om dammsugarens ljud.


Väl hemma måste hon ju tvätta sig så klart
innan hon ville busa i trappan.
Efteråt började hon sitt ut-och-in-spring igen.
Det är skönt att ha dig hemma igen,
älskade lilla PyJamaz!


Matte och husse firade hemkomsten 
med några fröknäcke med den mögliga osten
som kom med hem från Julita.
Osten Stormhatt är mycket god
och extra smaskigt med rabarbermarmelad.
En kall öl till var inte heller fel.
PyJamaz tog lite Herrgårdsost
som är hennes favorit.

Ha det gott!
Kram Yvonne

lördag 8 november 2014

Julmarknad på Julita


Var på julmarknad på Julita Gård idag


och är det julmarknad ska det så klart


finnas många Tomtar 
och det fanns det


i olika material och ställningar,
mer eller mindre påklädda.


Blev man trött på att trängas med
de många besökarna i de olika husen
kunde man ju bara stanna upp och njuta
av alla de vackra byggnaderna,


 värma sig vid någon av alla brasorna


eller ta sig en åktur runt området
 efter de fina Nordsvenskarna .

Många vackra och goda saker
 fanns att handla,
men bara en liten möglig ost
och aluminiumfri deodorant
fick följa med mig hem.

Ha en skön söndag!
Kram Yvonne

onsdag 5 november 2014

Sista rosorna


Igår klippte jag av mina sista rosor
i trädgården och tog in.
De står fortfarande fina idag,
vilket är fantastiskt.
Trodde nog att de skulle sloka 
när de kom in i värmen.

Det är ju en helt otrolig höst vi haft.
Plocka in rosor i november!
 

Men nu väntar jag på snön
som de sagt ska komma imorgon.
Vi får väl se hur det blir med det,
men då vill jag ha kyla också
för snöslask är mitt värsta väder.

Hoppas att du satt på vinterdäcken!
Ha det fint!
Kram Yvonne

måndag 3 november 2014

Salamander


Under min cykeltur träffade jag på
denna lilla varelse.
Den låg på asfaltsvägen långt bort från
det kärr jag antar borde vara dess rätta element.
Konstigt att ingen bil kört på den
och jag undrar hur den hamnade där?
Där kunde den ju inte ligga så jag tog upp den


och var bara tvungen att vända på den
för att få se den vackra undersidan.
Visst är den fin den lilla vattensalamandern?
(Fick se att den saknar tår på sin högra fot
när jag tittade på bilderna. Skadad eller missbildad?)

Fy vad det kändes sorgesamt 
att lägga ner den i det fuktiga diket.
Men vad skulle jag göra med den?
Hoppas att den överlevde.


Livet kan vara tufft,
antingen man är stor eller liten,
oavsett art.

Ha det fint!
Kram Yvonne

lördag 1 november 2014

Alla Helgons Dag


Denna dag då vi påminns
- extra mycket -
 om de som lämnat oss.
Många har fått leva långa, innehållsrika liv
medan andra av olika anledningar
lämnat detta jordeliv alldeles för tidigt.

Jag fick knappt sju år med min pappa Folke.
Han omkom i en tragisk olycka 28 år gammal 1955.
Har saknat honom hela mitt liv,
saknaden går aldrig över
även om jag lärt mig leva med den
och inte tänker på det varje dag,
men jag blir påmind då och då, som idag.

Jag är så tacksam att jag själv har fått leva
och se mina barn bli vuxna 
och barnbarnen är på god väg.

Ta hand om varandra på bästa sätt!
Kram Yvonne