Det var en gång en liten hönsflock
som bodde i ett litet rött hönshus.
De var så förnöjsamma med varandra
och flocken hade nyss utökats med unga nykomlingar.
Allt var frid och fröjd.
Tuppen roade sig med nå´n höna ibland
och hönorna värpte goda ägg
till mänskofamiljens glädje.
En dag i skymningen smög en mörk Skugga in i hönsens värld.
Skuggan tog sig några sniffande varv runt hönsgården.
"Hm, det luktar mat", tänkte Skuggan
innan den slank in genom en maska i hönsnätet.
Den smög sig fram till en höna och dödade
den genom att bita den i halsen.
Men tror du att han nöjde sig med den hönan?
Nej, Skuggan fortsatte med sitt dödande,
helt besinningslöst,
tills alla hönsen och tuppen var döda.
Han mättade magen med lite av en höna.
Resten dödade han bara.
Förstå att det nog var ett förskräckligt liv
och kacklande på dessa skräckslagna små fjäderfän,
när de såg sina vänner, en efter en, dödas.
Förhoppningsvis kunde de inte tänka tanken
att snart är det min tur.
Men mänskofamiljen fick en chock
när de kom hem till förödelsen.
Vem var då denna Skugga?
En långsmal individ med korta ben och lurvig päls.
Vacker och fin att titta på med gul haklapp.
Bild lånad från nätet
Men fy vad skenet bedrog.
Det visade sig vara en massmördare i förklädnad.
Nu slutar inte sagan här om du trodde det.
Nej, mitt i all förskräckelse lyckades lilla Eulalia
gömma sig och undkomma den hemska mördaren.
Hon fick flytta in hos en annan hönsfamilj
tills mänskofamiljen satt upp nät
med mindre maskor på hela hönsgården
och murat igen vartenda litet hål runt huset.
Sedan fick hon flytta hem igen
med ett par nya vänner som sällskap.
Och Skuggan?
Han kom tillbaka för att äta och gick i fällan.
Nu jagar han vidare i en annan skog,
långt borta från detta lilla hönshus.
Jo förresten,
Skuggan var en Skogsmård.
Slutet gott, allting gott???
Denna saga kan man lätt översätta till människans värld,
som den ser ut idag för många, eller hur?
Kram Yvonne
Usch och usch! Fy vad läskigt. Du har så rätt. "Skuggan" får mig att dra paralleller till Utöya. Hemska tanke.
SvaraRaderaDock gjorde ju mården detta av instinkt inte illvilja. Tänk vilken skräck alla höns och tuppen kände. Ett enda vittne, Eulalia!
Fy vilken historia.
Hemsk saga och tyvärr är den sann - även i människovärlden!
SvaraRaderaJag vet inte om vi hade någon mård som tog hönsen men däremot kom räven och tog en och annan höna ibland. Mården beter sig tydligen på ett makabert sätt då han dödar alla, inte bara den han ska äta.
Kram Eva