Det spirar i mörkret

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle våren annars tveka?
                                               Karin Boyes dikt
                                              kan du läsa här

Vi lever i ett turbulent tidevarv:

Mörkret och ondskan sprider sig över världen.

Stingsligheten breder ut sig.

Stubinen verkar bli kortare och kortare.

Människor är oense och bråkar på många håll.

Egoismen och girigheten ökar.

  

Vad kan vi göra?

- stå upp för det goda

- hjälpas åt att sprida godheten,

 värmen och kärleken till alla medmänniskor...

 

 

Det goda, det sköna, det sanna

är något som aldrig kan utrotas -

alltid kommer det att spira på nytt.

                                                Hans Ruin

 

Låt inte de drivande ovädersmolnen,

som tidvis fördunklar det höga och goda,

slå ner ditt mod.

Andens sol lyser oföränderligt därovan,

godhetens blommor reser sig evigt

på nytt efter slagregnet.

Ditt hjärta, ditt mod, din förtröstan,

är satta till de eviga värdenas väktare.

                                                         Ur Ord på vägen 1949

 

 

Naturen skänker oss läkande krafter,

år efter år i ett evigt kretslopp,

bara vi har förmågan att se och uppleva det.

  

Sakta men säkert brister knopparna

och de små bladen tittar försiktigt ut

från sina skyddande höljen.

Grönskan spirar och livet känns lättare.

 

Låt oss tillsammans verka för en godare värld

 där våra barn och barnbarn kan få leva

i fred och harmoni med alla människor 

och alla tar hand om vår Jord på bästa sätt.

 

Ha det så gott!

Kram Yvonne