Frostig vinterdag

Länge har jag väntat på vintern.

Den riktiga  -

med snö och kyla.

 

Nu har den äntligen kommit,

dock inte med så mycket snö.

Det föll några flingor när vi gick hem i julnatten

(då kan man tala om julstämning)

 och nå´n cm fick vi under annandagsnatten.

Men kyla har vi fått och med den kom

den vackra frosten som täcker hela naturen.

Fast en liten vattenfläck i strandkanten har ännu inte frusit till.

Den kyliga, frostiga skuggan är alldeles blå.

Det har varit helt underbara dagar vi haft nu

och det har varit lätt att ta sig ut på promenader

i den överdådigt vackra naturen.

Tyvärr är det mildväder på gång igen
men  passa på att njuta innan all frost försvinner.

Kram Yvonne

Juldagarna sprang förbi

Efter att de flesta av oss mer eller mindre

i veckor har pysslat och förberett inför julen

har de stora dagarna nu fort sprungit förbi.
 

Vi har haft en lugn och fin helg.
Umgåtts med barn, barnbarn
och släktingar, bl. a. detta lilla yrväder
 som inte är lätt att fånga på bild.

Hoppas att du också haft en fin jul!
Nu ser vi fram mot ett nytt år
och ljusare tider.

Kram Yvonne

 

God Jul

Önskar jag er alla en riktigt

GOD JUL

och hoppas att ni får ha det lugnt och skönt!

Dessutom önskar jag att vi alla ber om

FRED PÅ JORDEN,

att vi alla kan få leva i frid och harmoni,

 ta hand om varandra,

djur, natur och Moder Jord.

Kram Yvonne

Korpen flyger

Ofta när jag är ute på promenad
i vår närhet hör jag korpen kroa.
Ibland flyger den snabbt förbi uppe i luften.

Men häromdagen slog den sig ner
i toppen av ett träd långt bortöver hygget
 

och äntligen kunde jag få korpen på bild.

 

Några stycken blev det innan den flög vidare.

 

Ja, den satt på långt håll,

men jag är så glad att ha fått

dessa halvsuddiga foton på

en av mina favoritfåglar.

Jag vet att de är elaka och gärna

hackar ut ögonen på nyfödda lamm,

men jag gillar deras mäktiga utseende

och den korpsvarta fjäderdräkten.

 

Ha det fint så här dagarna innan!

Kram Yvonne

Lucia och julbockar

Denna helg har varit extra fin.

Lucia firades med en fantastiskt vacker föreställning.

 Vilket arrangemang -

stadens musikklasser, symfoniorkester och en kör

med vuxna, tillsammans 400 personer.

Så mäktigt det är när många röster och klanger samverkar!

 

Idag tog jag med mamma på en tur 

till ett par julmarknader i vår närhet.

Där fanns julbockar -

stora,

små,

 (fast den ser jättestor ut)

mer påklädda

eller mindre påklädda

och...

ja, vem vet om detta är en bock?

Men den kanske växer till sig.

Mycket annat fint fanns naturligtvis också

både till lyst och att äta.

Vad sägs om dessa raringar?

Det är extra fint att vi har fått lite snö

som skapar bättre julstämning,

men det var isiga småvägar att åka på.

Hoppas att du också haft en fin helg!

Kram Yvonne

Vinterträdgård

Satte vitlök i oktober.
Ser du vad som hänt?
Visst, denna onormalt varma höst har gjort
att vitlöken har börjat växa 
och  den är nu en decimeter hög.
Jag vet inte om den överlever vintern
och börjar växa om igen nästa år.
Någon som vet?

Men det är ju inte så dumt
att kunna plocka persilja och mangold i december.
Måste dock ha allt grönt bakom galler 
för att de inte ska hamna i rådjurens magar.

För övrigt ser det ju rätt trist ut 

i trädgården så här års.

Fast sparrisen har fortfarande rejäla peruker.

Jag längtar verkligen efter snö och kyla 

och hoppas att vi får en vit jul.

Ha det gott!

Kram Yvonne

Naturens egna fil

Om du behöver finputsa något
kan du hämta filar ute i naturen.
Visste du det?
Skavfräken heter den växten.
Utsidan har kraftiga längsgående räfflor
som har kraftig slipförmåga,
både när de är färska men ännu bättre som torkade.

Jättebra som nagelfilar
och finputsar även saker av trä.
Fick lära mig detta när jag läste utomhuspedagogik
på universitetet för många år sedan
men det tog flera år innan jag hittade växten hemikring.
Tills jag en dag hittade ett exemplar
och då öppnades mina Skavfräkenögon
och idag hittar jag växten på flera ställen i min närhet.

Det är ju lite lustigt det här 
med att "öppna sina ögon" för vissa saker 
men det är ett faktum att har man börjat se
t.ex. trattkantareller ser man dem "överallt".
Man har lärt sig hur de ser ut och var de växer.
Det är också lättare att upptäcka Skavfräken nu
  när gräset börjar vissna.

Ha det gott!

Kram Yvonne

Strykkudde och julhästar

Den här lilla lurvsudden kunde de små barnen

rida på igår under stadens skyltsöndag.

Visst är den väl rar?

Hade velat vara liten igen för att få rida på den.

Det är faktiskt många år sedan jag var inne

i staden just skyltsöndagen.

Förr var det ju då den riktiga julstämningen

satte in och alla gick man ur huse för 

att uppleva försmaken av jul.

Barnen flockades vid fönstret till järnhandeln,

som hade byggt upp en elektrisk tågbana i skylten,

tryckte näsorna mot glaset, 

såg tåget tuffa runt och önskade 

att de skulle få ett alldeles eget tåg av tomten.

Men nuförtiden börjar ju affärerna sälja 

och skylta med julsaker redan i oktober så de flesta 

är väl ganska blasé vad gäller julskyltningarna nu.

Inte speciellt många människor var ute 

samtidigt med mig i alla fall.

Det som lockade mig var att det fanns några

marknadsstånd på och vid torget.

Köpte den fina hyacinten som sitter 

i ett gammalt halvlitersmått

och saffransskorpor som en skolklass sålde.

Inne i godsmagasinet stod en trevlig kvinna

och sålde egenhändigt tillverkade handarbeten

till förmån för Läkare utan gränser.

Det tyckte jag var extra behjärtansvärt 

och ville köpa den här fina tygkassen.

Men se det gick inte alls för sig.

Dem gav hon bort istället för plastpåse 

när man handlade av henne.

Jaha, då fick jag väl köpa en strykkudde då

för fina dockkläder har jag ingen användning för.

Men strykkudde... vad är det?

Jo, man stoppar in ena handen i den 

(som en grillvante) och för in kudden i t.ex. en blusärm

man inte vill ha veck på och stryker med järnet mot kudden.

Fiffigt, eller hur?

Du kanske redan har sett eller hört talas om strykkuddar

men för mig var det något helt nytt.

Vet inte om jag någonsin kommer att använda den

men som sagt det går till de modiga läkarna.

Vilka fantastiska människor det finns

både läkarna som verkligen riskerar sina egna liv för andra

och den rara kvinnan som arbetar fram alla fina saker utan egen vinning,

Kanske något att ta efter!

Även denna fina Fjording fanns att rida på

och då blev jag riktigt nostalgisk.

Vår första häst var just en Fjording.

24 år gammal, stor, snäll och trygg 

för två tjejer i 7-årsåldern.

Boss fanns hos oss några år innan han

fick sluta sitt liv på grund av ålder.

Ha en fin tid i väntan på julen!

Kram Yvonne