Strykkudde och julhästar

Den här lilla lurvsudden kunde de små barnen

rida på igår under stadens skyltsöndag.

Visst är den väl rar?

Hade velat vara liten igen för att få rida på den.

Det är faktiskt många år sedan jag var inne

i staden just skyltsöndagen.

Förr var det ju då den riktiga julstämningen

satte in och alla gick man ur huse för 

att uppleva försmaken av jul.

Barnen flockades vid fönstret till järnhandeln,

som hade byggt upp en elektrisk tågbana i skylten,

tryckte näsorna mot glaset, 

såg tåget tuffa runt och önskade 

att de skulle få ett alldeles eget tåg av tomten.

Men nuförtiden börjar ju affärerna sälja 

och skylta med julsaker redan i oktober så de flesta 

är väl ganska blasé vad gäller julskyltningarna nu.

Inte speciellt många människor var ute 

samtidigt med mig i alla fall.

Det som lockade mig var att det fanns några

marknadsstånd på och vid torget.

Köpte den fina hyacinten som sitter 

i ett gammalt halvlitersmått

och saffransskorpor som en skolklass sålde.

Inne i godsmagasinet stod en trevlig kvinna

och sålde egenhändigt tillverkade handarbeten

till förmån för Läkare utan gränser.

Det tyckte jag var extra behjärtansvärt 

och ville köpa den här fina tygkassen.

Men se det gick inte alls för sig.

Dem gav hon bort istället för plastpåse 

när man handlade av henne.

Jaha, då fick jag väl köpa en strykkudde då

för fina dockkläder har jag ingen användning för.

Men strykkudde... vad är det?

Jo, man stoppar in ena handen i den 

(som en grillvante) och för in kudden i t.ex. en blusärm

man inte vill ha veck på och stryker med järnet mot kudden.

Fiffigt, eller hur?

Du kanske redan har sett eller hört talas om strykkuddar

men för mig var det något helt nytt.

Vet inte om jag någonsin kommer att använda den

men som sagt det går till de modiga läkarna.

Vilka fantastiska människor det finns

både läkarna som verkligen riskerar sina egna liv för andra

och den rara kvinnan som arbetar fram alla fina saker utan egen vinning,

Kanske något att ta efter!

Även denna fina Fjording fanns att rida på

och då blev jag riktigt nostalgisk.

Vår första häst var just en Fjording.

24 år gammal, stor, snäll och trygg 

för två tjejer i 7-årsåldern.

Boss fanns hos oss några år innan han

fick sluta sitt liv på grund av ålder.

Ha en fin tid i väntan på julen!

Kram Yvonne