Snö - äntligen!

Som jag längtat

efter snö och kyla.
Igår kom den - äntligen!

Ja, jag var bara tvungen att gå ut och vandra.
Tror att det var tomtens kusiner jag mötte.

 Älskar detta lite busiga väder!

(Inte så bra för alla som måste vara ute på vägarna och fara 
men de måste ju också lära sig att sänka hastigheten efter väglaget.)

Hela min värld förvandlades

 till en ljusare och mjukare plats att vistas i.
Vilket fantastiskt ljus det var imorse
när solen gick upp.

Och solen fortsatte att lysa för oss hela dagen lång.
Trodde att snön skulle gå bort under dagen
men till all lycka har vi fått ha den kvar.

Vi har firat en lugn och skön jul
som de flesta av er andra bloggare har.
Julafton var vi självvalt ensamma, min man och jag.
(Har värk i min opererade höft av och till just nu och 
vill inte förpesta livet för mina nära och kära då jag blir "lite grinig".)
Men tänk jag fick se hela Kalle Anka!!!


Månen fick bli vår julstjärna på julaftonen.
Den lyste så förunderligt vacker genom tunna små moln
när vi stod i trädgården och tittade på vår lilla brasa.

På Annandagen kom barnen med familjer
och då fick vi en underbar dos av gemenskap.

Måste bara få skryta lite så här i slutet av året.
I förrgår flög denna mäktiga fågel över vårt hus
och jag lyckades att få den på bild
(om än på lite håll).
Det bör vara en havsörn.
Fantastiskt imponerande fågel!

Ha det bra dessa årets sista skälvande dagar!

Kram Yvonne

God Jul alla vänner

Tiden går enormt fort även för oss passionärer.

Men här kommer en liten sammanfattning av den senaste tidens begivenheter.

Under en av förra veckans promenader

flög denna flock med sångsvanar över mitt huvud.

Det är fint att se fåglar i flykt.

Vilken frihet de har!

I onsdags var jag till Linköping och passade på

att besöka Kärlekens Torg där Musikhjälpen höll till.
Vilket engagemang det varit på folk i hela Sverige!

Jag är mycket imponerad av Kodjo, Linnea och Gina

som orkat hålla aktiviteten uppe i glasburen

dygnet runt hela veckan.

Det har varit skoj att följa dem emellanåt på TV

och intressant att få se dem på plats.

Det var en liten kille, Wilfred tror jag han hette,

inne i buren när vi var där.

Han hade frågesport mot Gina om Melodifestivalen.

Han var helt bedårande och klart att han vann!

Men min egentliga anledning till besöket i staden var

kvällens konsert med Ulf Lundell.

Tredje gången i år och förväntningarna var stora.

Tyvärr blev jag mycket besviken!

Ljudet var urkass, alldeles för högt.

Instrumenten tjöt och Ulfs sång försvann.

Synd!

Ja, man kan väl inte alltid få som man vill.

Alla gånger jag tidigare sett honom,

oavsett om det varit ute eller inne,

så har det varit kanonbra.

Jag får leva vidare på det!

Har stökat undan det mesta inför julen

men bl.a. slå in paket och köpa skinka återstår
och klä granen förstås.

Tänk om vi kunde få lite frost på träden
som det var för en vecka sedan till jul.

Önskar Dig en riktigt skön och

GOD JUL!

Kram Yvonne

Julmarknad i Wismar

Här kommer lite fler bilder från Wismar.
Julmarknad i Tyskland är något alldeles underbart
med mycket vackert att titta på och gott att äta.
Man vet i och för sig vad man kan förvänta sig
år efter år men igenkännandet har också sina fördelar.

Vackra julkrubbor med stora figurer hör till.
Maria och Jesusbarnet är så otroligt vackra.

Marknaden i Wismar var inte så stor
men vi åkte till Schwerin på lördagen 
och där fick vi alla vårt lystmäte tillgodosett.

Här är Wismars marknad på torget alldeles utanför vårt hotell.

Där fanns det även nöjen för barnen,
flera karuseller som kördes flitigt.

En vistelse i Tyskland innebär alltid att äta vissa saker:
Bratwurst



Tüten 
(små friterade vetekuddar med florsocker som man äter med pinne)

Glühwein

Käsekuche och Streusselsnäcken
Dessutom goda, "riktiga" måltider förstås. 



Dekorationer är man verkligen bra på i Tyskland,
både ute och inne,

på alla bord och andra upptänkliga platser.
Man känner verkligen att det snart är jul.
En mycket trevlig känsla.

Välklädda granar på många ställen i Hotellet.
Till och med i matsalen hade man klämt in en i ett hörn.

Den 6:e december kommer St Nikolaus till alla barn i Tyskland
och då kommer sanningen fram.
Har du varit stygg får du smaka på hans risknippa
men har du varit snäll får du godis.
Tydligen hade vi alla som bodde på hotellet varit snälla
för utanför varje dörr stod ett paket med sådana här raringar
när vi vaknade tidigt på söndagsmorgonen.

Efter frukosten for vi hem mot Sverigeigen
mycket nöjda med vår vistelse i Wismar.

Ha det fint!

Kram Yvonne

Wismar

Årets julresa till Tyskland gick till Wismar
en gammal Hansastad som tidigare tillhörde Östtyskland.



Den gamla stadskärnan har behållit sina gamla hus.
De flesta är fint renoverade och funktionsdugliga
trots att många är från medeltiden.



Några hus väntar fortfarande på att någon
får pengar och energi att ta sig an dem.
Det är fantastiskt att man inte bara river ner det gamla
som man tyvärr gjort i min stad.

Mariakyrkan står kvar med i stort sett 
endast det 80 m höga tornet kvar.

Många hus är utsmyckade på olika sätt. 

Huset där områdets domstol huserar är enormt utsmyckat.

Visste du att Gripen är en mycket stark symbol
som regerar över både land och luft?
Känns bra att vi har den symbolen i vårt landskapsvapen!

Mariakyrkan och Domstolen.

Det är ju inte bara tidens tand som förstört husen.
Under andra världskriget bombades även många.

Den här kyrkan renoverades för ett antal år sedan.
När det var taklagsfest blev någon sur över
 att något inte blev som den personen tänkt sig.
Han (får man förmoda) klättrade upp i tornet 
och tog ner tuppen som hämnd.

På 1990-talet fick staden en kvinnlig borgmästare
som tyckte att det ska väl vara en tupp på kyrktornet.
En morgon ligger tuppen utanför hennes trapp i ett örngott.
Visst är det en härlig historia som är sann.

Maria med Jesusbarnet och de tre vise männen
står i en av alla de gamla kyrkorna.

Fantastiskt vackra hus och inte så smala gator
som man kunde tro att de skulle vara.
De var rejält tilltagna redan på medeltiden
men fortfarande stenbelagda.
Många hade fortfarande kullerstenar,
stackars mina fötter vad de fick stå ut med.

Förr i tiden när varor fraktades från Tyskland till Sverige
var båtarna tvungna att ha barlast med sig på återfärden
och då lastades stenar från Sverige.
Så det är troligt att de kullerstenar 
jag kämpat mig fram på var svenska.

Jag åkte på resan med Forssjö Buss i sällskap med min mamma

och vi fick alla en gå en guidad tur genom Wismar

med en svensktalande mycket kunnig tysk man den första dagen.

Man får ju ut mycket mer av vistelsen med information om platsen.

Vandringen slutade nere vid hamnen där detta gamla hus står.
Det är byggt på valven över vattnet och var en del i den ringmur 
som förr omgav staden innan den växte sig större.
Allt vin som fördes in i staden var tvunget 
att provas av ett par herrar som bodde i huset.
Man kan anta att de nog var lite på pickalurven för jämnan.

En mycket vacker och trivsam liten stad.
Ett kommande inlägg avhandlar julmarknaden.

Ha det gott tills nästa gång!

Kram Yvonne

Älska, glömma och förlåta

Många hemskheter sker på vår jord idag.

För vår del aktualiserades det av terrordåden i Paris

men terror och krig sker dagligen på många platser i världen.

När det sker längre bort från oss, 

visst tycker vi att det är förskräckligt

men när det närmar sig vårt land blir vi skräckslagna.

Dagens väder anslöt sig till dysterheten och skräcken 

som lagts över oss som ett tungt täcke.

Till och med Py Jamaz kände av ruggigheten och

kröp frivilligt in under täcket för en stunds extra värme.

Det är nog det vi behöver göra i denna mörka tid:

ta vara på de goda tingen runt oss,

försöka njuta av det som ger glädje och
ta hand om varandra

som dessa Galapagosalbatrosser som visar sin kärlek
till partnern och gläds åt att återses efter en säsong till havs.

Har du haft turen att se Siavosh Dearkhti på TV de senaste dagarna?
Om inte sök upp honom på nätet eller TV 4 play Gomorron igår.
Han är en ung man som startat
 "Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet"
en förening som jobbar med att människor ska mötas,
håller föreläsningar och utbildar ungdomar.

Siavosh säger att det är för mycket hat i vårt samhälle.
Man ställer människor mot varandra
när vi istället måste stå sida vid sida.
Alla behövs och måste stå upp tillsammans.
Vi måste mötas och samtala för att ta bort rädslan för varandra.
För att bekämpa ondskan behövs 
utbildning, kunskap, dialog och kärlek.
Vi måste få till mänsklig gemenskap, solidaritet 
och tolerans för att få ett bättre samhälle.

Blev idag påmind om de fina orden Älska, Glömma och Förlåta.
Tänk att om alla kunde göra det!
Glömma och förlåta alla oförrätter som skett
och vem som startade och var orsak till vad.
Älska din nästa,
ta nya tag och gå vidare med att skapa frid omkring oss.
Skulle vi inte då kunna rädda vår värld?

Med hopp om större medmänsklighet!
Kram Yvonne

Vad är det här då?

När jag skulle börja min promenad

fick jag se något märkligt på andra sidan gatan.

Grannens katt stod på bakbenen och kämpade 
för att nå något vitt högt upp i häcken.

Till slut lyckades den ta sig upp i häcken.

Något vitt rasslade ner en bit i busken från ovan 

och det verkade som att katten slickade i sig något.

"Men vad tusan! Måste du störa mig?"

Ja, jag smackade lite för att avbryta hans intresse.
Jag ville se vad det var han var så intresserad av.

Var rädd att det kunde vara något olämpligt.

"Ja,ja. Kom och titta då!"

Mycket konstigt ska man vara med om.

Någon hade ställt en porslinsskål med,

som det såg ut,

rester från frukosten i häcken:

fil och rispuffar.

För att hindra skålen från att rasa ner i asfalten

 ställde jag den på marken.

När jag kom tillbaka från promenaden hade någon lagt

bitar av en smörgås i skålen.

???

Ja, vad ska man tänka om detta?

Katten hade sysselsättning en stund i alla fall

och livet bjuder på överraskningar,
både stora och små.

Ha det bra!

Kram Yvonne

Murriga november kom

Började dagen med en god frukost 
med ägg från Landets nyblivna hönor.

Tog sedan en promenad.
Ja jag håller fortfarande på att motionera,
både vattengympa och promenader.
Men oj, vad murrigt det var idag.
Den första riktigt novembergrå dagen.

Men trots dis och moln lyser de gula löven upp
så att man får en illusion om att solen nästan skiner.
Det blev en riktigt lång promenad idag.
Känns härligt att vandra när kroppen inte bråkar.

Nu har mörkret fallit och ljusen får lysa upp
både rum och sinne.

Ha det riktigt gott alla fina vänner!

Kram Yvonne

70 år sedan Statarsystemet upphörde

På många gårdar förr utnyttjade man billig arbetskraft

genom att anställa folk årsvis där lönen till största delen

bestod av naturaförmåner såsom t.ex. bostad, ved,

en viss mängd mjölk, säd,  kött och brännvin.

Endast en liten del bestod av pengar.

Ofta ingick det i mannens arbetskontrakt

 att frun skulle vara med och mjölka gårdens kor

två eller tre gånger om dagen.

Dessutom skulle kvinnorna ta hand om barnen, 

laga mat och sköta hemmet.

Ofta var bostäderna dragiga och allmänt undermåliga.

Barnen lämnades många gånger själva när mamman var i ladugården.

Tänk vilka förskräckliga förhållanden människorna levde i.

De hade det fattigt och det var vanligt att man hade många barn,

 karlarna blev många gånger mer eller mindre alkoholiserade

av att få sprit som lön, kanske ett sätt för bönderna 

att få arbetarna att stå ut med dåliga förhållanden.

Arbetskontrakten gick ut den sista veckan i oktober

och den veckan hade arbetarna ledigt, kallades slankveckan.

Många sökte nya arbeten och flyttade,

ofta från gård till gård varje år.

Ett ständigt sökande efter ett bättre arbete

med bättre bostad, snällare bonde...

Oftast blev det ingen större förändring,

ibland blev det sämre, kanske bostad med vägglöss...

Besvikelserna var många och stora 

och stackars barn som varje år måste byta skola.

                                     Ivar Lo Johansson vid det sista statarlasset

                Han skrev många böcker om arbetare och livet på landet.

Den 31 oktober 1945 upphörde så äntligen statarsystemet.

Arbetarna fick sin lön i pengar.

Sedan blev det väl inte guld och gröna skogar för dem 

genom detta på en gång.

Men fackföreningarna fanns ju nu och jag antar 

att arbetarna inte längre kunde behandlas hur illa som helst.

Att jag har intresserat mig för statarna beror på 

att mina morföräldrar var just statare under en stor del av deras liv.

Min mamma fick flytta runt ett otal gånger

på grund av morfars sökande efter bättre villkor för sin lilla familj.

De hade som tur var inte en stor barnaskara att dra runt med.

Bilderna har jag lånat ur Nordiska Museet

 och Sveriges Radios bok Statare.

Hoppas att du haft en fin Allhelgonadag!

Kram Yvonne