Jag började det nya året med att sträckläsa,
från pärm till pärm denna otroligt gripande bok.
En berättelse om det sista året i Ulla-Carins liv,
från det hon började bli sjuk, fick diagnosen ALS
och gick bort från sina älskade.
Året var 2004 när boken kom ut,
men den är lika aktuell idag.
En riktig kartarzis att läsa, tårarna rann
medan jag läste sida efter sida
samtidigt som jag beundrade denna starka kvinna
som orkade delge sin sista tid till omvärlden.
Måste vi ta del av tragedier
eller få vår tid begränsad,
innan vi till fullo kan uppskatta
och ta vara på dagar vi får?
Natten till idag fick vi snudd på 2 dm snö,
vilket ger mig stor glädje
i alla fall inför de närmsta dagarna.
Låt oss fånga de dagar vi får!
Kram Yvonne
