Landet igen

 

 

Nu har jag varit på landet igen!

Fyra dagar med skötsel av djuren.

Ansvar för någon annans älskade vänner.

Tursamt nog har det gått bra.

 

Killingarna Selma och Johanna

 har fått dia sina flaskor två gånger om dagen.

De har fått goda grenar att gnaga på,

förutom hö, betfor och kraftfoder

och rent vatten emellanåt,

 

dessutom massor av kroppskontakt

med kel och kramar.

De har varit givmilda med att ge

 sin massage både på rygg och axlar.
Min mamma var med på denna lantvistelse
och det var till stor hjälp vid matningen.
Det är inte lätt att mata två livliga,
klättriga killingar själv.

 

Små busiga charmisar är de!

 

Tuppen och hönorna är inte så keliga av sig.

De är nöjda om de får lite extra god mat ibland,

t.ex. majs, matrester eller grönsaksrens.

 

En hönrackare ville ruva på äggen

så jag fick dra ner jackärmen över handen

 för att inte bli hackad när jag stal äggen från henne.

Jag förstår att hon blev lite purken,

men ett ilsket nyp från en höna känns faktiskt rejält.

Jag fick känna på det innan

 jag kom på hur jag skulle lösa problemet.



Tack snälla hönorna för äggen! 
Det var riktiga lyxfrukostar
att varje morgon få äta färska ägg.

 

Katten Sylta tillhör de keliga individerna

som tycker om att bli klappad

och spinner oavbrutet.

Hon gjorde oss sällskap i sängen på nätterna.

 

 

 

Och titta så långt våren har kommit på landet.

Visst är det härligt
och vackert!

 

Kram Yvonne