torsdag 2 oktober 2014

Killingarna är borta



Förra året kom de här raringarna till Landet.
Så söta, kärvänliga och gulliga de var.


Nu har tiden gått och de små killingarna 
har blivit stora ståtliga getter.



Selma är störst och den som bestämmer.
Man får akta sig för hornen när man vill klappa henne.
Det gör ont att få sig en puff bara hon vänder på huvudet.



Johanna har fått en gullig pannlugg
och har det ståtligaste skägget.


Hon har till och med hål i örat
som de flesta fina tjejerna har.

(Skämt åsido fastnade hon med sin gula EU-märkning
i något och slet loss den ur örat.
Vet du, jag tycker att det är rent förskräckligt
att de här smådjuren måste ha dessa stora, fula plastmärken i sina öron.
Borde finnas ett bättre system om man nu är tvungen att märka dem.)


Ja, de små raringarna försvann
men kvar är dessa ståtliga och rara getter.
De är ett så trevligt inslag i Landets miljö.

Så fort man kommer dit hör man deras rop
medan de kommer skuttande i hagen:
bäääh, bäääh, 
här är vi,
kom och hälsa,
har du nå´t godis med dig?

Ha det fint!
Kram Yvonne

2 kommentarer:

  1. Vilka trevliga getter! Johanna faller man ju pladask för, vilken söting. Pälsen är så fin som om du hade ryktat dem. Tänk vad de haft de bra i hagen i sommar.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
  2. vilka sötnosar. Lika söta nu som när de var små :)

    SvaraRadera