Värmlandsfår

Djurbarn är ju alldeles bedårande,

oavsett ras,

men nu när jag intensivt håller på med ull

är det så klart extra fint att få se de små lammen.

Så fina med sin stolta mamma.

Alldeles underbart rar är denna knappt veckogamla 

lilla chokladfärgade bagge som har en lakritsfärgad syster.

Han fick plötsligt glädjefnatt och skuttade runt i boxen med fyrsprång.

I boxen bredvid bor dessa raringar 

bara några timmar gamla och mamma vakade över dem.

"Visst är jag väl fin?

Har svarta lappar vid ögonen som mamma."

Otroligt att djuren klarar att stå på sina ben, gå, dia 

och söka värme hos sitt syskon efter så kort tid ute i det fria.

"Hallå där! Jag är väl också fin."

Ja, det tycker åtminstone jag.

Jag har blivit helt fascinerad av Värmlandfåren.

De är tysta och stillsamma och har så olika pälsar.

 

 De har olika skiftningar och nyanser i de naturliga ullfärgerna.

En del är svarta, grå, beigebruna eller vita 

och en del är fläckiga.

Dessutom har de relativt finfibrig päls 

som är rolig att jobba med.

 

 

Den här lilla gynnaren är stickad i Värmlandsull.

 

Ha det fint!

Kram Yvonne