måndag 22 april 2013

Killingarna

 
 Nu har jag varit på landet
med de fina Isbarhönsen igen.
 
 
Hönsen gillar att serveras majskorn
och det är riktigt skoj att bjuda dem kornen i handen.
Häftigt när hönsen hackar till sig kornen,
ibland får man t.o.m. ett nyp i handen.
 
Jag måste erkänna
att jag har varit lite rädd för höns tidigare,
har aldrig vågat att ta i en fågel.
Men nu har jag lärt mig att det är helt OK
att ta i en höna och att få ett nyp av näbben.
Man dör faktiskt inte av det!
Ja, man lär hela livet.
 
 
Det här är landet som har fått tillökning
med killingarna Selma och Johanna,
sex veckor gamla.
 
 
Det här är Selma
 
 
och här är Johanna.
 
 
De är flaskuppfödda från början,
för att deras mödrar är mjölkgetter
av Svensk Lantras.
Man kan tycka synd om de små killingarna
som inte får vara hos sina mödrar.
Men den stora fördelen för oss människor är
att killingarna blir vana vid att umgås med folk
och tycker om att gosa och är mycket kärvänliga.
 
 
Johanna äter snabbt upp sin mjölkersättning
medan svansen går som en propeller.
 
 
Därför krävs det lite extra gosande med henne
för att Selma ska hinna äta klart.
 
 
De här små rackarna är så nyfikna,
snabba och pigga.
 
 
De snuttar på allt de får tag i.
Kan tro att det blir så när de inte
 har fått vara med sina mammor.
 
  
De balanserar, hoppar och skuttar.
Vet du att det säger klopp, klopp, klopp
om deras små klövar när de går på träbänken?
Getter har sinnrikt konstruerade klövar.
De har bara det hårda hornskalet runt själva klöven,
i mitten på klövens undersida har de en mjuk sula.
Detta gör att de är suveräna på att klättra,
tänk bara på de vilda Bergsgetterna.
 
 
Eftersom de tycker om att hoppa upp på allt de hittar
så är det suveränt att ställa sig på alla fyra
och få ryggmassage av en get,
 
 
en och en halv
 
 
eller två getter.
 
Detta var riktigt skojigt
och jag kunde bara inte låta bli att skratta.
De små liven trampade runt på ryggen,
hoppade ner och upp igen.
En upplevelse igen utöver det vanliga!
 
 
 
En söt liten Selma vilar en stund på bjälken. 
 
 
Getkärlek!
 
Killingarna är så söta och rara
och de luktar inte get ett dugg.
Det lär vara bockarna som luktar.
(Men håll med om att det är förskräckligt
att EU bestämt att alla djur måste ha de här
gräsligt fula, gula plastmärkena i öronen.)
 
Ska bli intressant att följa de här sötnosarna
när de växer upp och hoppas att de fortsätter
 att vara så här rara och trevliga.
 
Kram Yvonne


10 kommentarer:

  1. Hönor är ju inget djur jag gillar! Skulle behöva få mycket pengar om jag skulle lyfta i en höna. Uuuuh vad läskigt med fåglar!
    Men killingarna.......så gudomligt söta. Vilka härliga bilder. Ha en bra vecka. Kram Petra

    SvaraRadera
  2. Så mysigt och fint. Tänk vilken tur jag har som hittade just dig och din fina blogg. Blir lite nostalgisk. Att leka med djuren på gården var en av mina lekplatser som liten. Så härligt. Tack för titten. Önskar dig en riktigt Glad vår och på återseende.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma! Tack för att du tittade in!

      Radera
  3. Herlige geiter!
    Kjenner jeg får veldig lyst til å ha noen!

    SvaraRadera
  4. Det skulle väl passa alldeles utmärkt med n´ågra getter uppe i norra Norge hos dig. ser fram emot att få se bilder på dem när det blir verklighet. Kram

    SvaraRadera
  5. Å vad gulliga de är getterna ,ja, hönorna åxå
    ha det så bra
    maggan

    SvaraRadera
  6. Söta killingar och härligt med de vackra hönsen.

    SvaraRadera
  7. Härliga bilder, jättesöta getter!.Jättekul att följa Isbarerna!!.Ha en trevlig Söndag! Kram Lena

    SvaraRadera