söndag 26 januari 2014

Vinternostalgi

 
Var på landetbesök idag.
Det är så härligt att träffa alla
två- och fyrbenta som bor där.
MEN -
jag glömde kameran hemma.
 
Ja, det kan ju andra tycka
är både på gott och ont.
För mig är det mycket ledsamt.
Det är ju så fint att kunna
ta bilderna till hjälp att minnas.
 
Mina tvåbenta vänner
av rasen Homo Sapiens
brukar jubla när inte kameran är med. 
Men en dag kanske de också
uppskattar värdet av bilderna.
 
Resan till landet gick på snöiga vägar
mellan slättens fält där
blåsten bitvis bildade drivor
in på vägen, vita, kompakta.
Det minde mig om min barndom.
 
Jag bodde som liten på landet
 och fick gå över öppna gärden
för att komma till skolbussen.
Ibland var det ett riktigt pulsande
 i snön för att ta sig fram.
 
Vi hade det mycket trevligt idag
i den lilla stugan med brasa i kaminen.
 
Ha det så gott!
Kram Yvonne

2 kommentarer:

  1. Det är verkligen tråkigt när man glömmer kameran, bilderna är ju en dagbok och hjälp att minnas saker som kanske faller i glömska. Jag tycker det är oerhört viktigt med bilder och skulle helst vilja fotografera varje dag.
    Barndomens vintrar minns jag också när det inte fanns farbara vägar men till skolan skulle man oavsett väder och väglag.
    Ha en fin vecka!
    Kram Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med åren kan även de trista minnena bli trevliga och det är härligt att ha få vara med om så mycket och ha minnet någorlunda i behåll. Kram

      Radera