Samernas nationaldag

Ja, se det snöar,

ja, se det snöar,

det var väl roligt.

 HURRA!

 

Jag vet att Felix Körling skrev:

"Nej, se det snöar",

Men jag blir ju så glad när det snöar

så för mig är det ju ett positivt tillrop

 som måste till.

 

 

Det är besvärligt med snöandet

för dem som åker med något fordon.

Det vet jag,

men när man som jag kan gå ut 

och bara vara i snöandet

då är det bara helt underbart

när snön faller som idag,

hela dagen.

 

Snöskottandet tar jag som ett gympapass

och det har blivit två pass idag

och säkert minst ett imorgon

för snöandet fortsätter.

 

 

Jag tänkte sätta på en film

som skulle få rulla medan jag strök tvätt

 innan kvällen tog sin början idag.

Till min glada överraskning kom

 Marie Boine fram i TV-rutan.

Känner du till henne?

I slutet av 80-talet kom jag i kontakt

med hennes sång

och köpte hennes skiva "Gula, gula".

Superbra skiva!

 

Hon sjunger på samiska och jojkar

och jag tycker mycket om hennes sång,

liksom jag gillar folkmusik över huvud taget.

Nu missade jag halva programmet,

men man får vara nöjd med det lilla.

 

Fick veta att det är samernas nationaldag

och det förklarar nog varför TV sände

ett reprisprogram med Marie Boine just idag.

Det blev ingen film för mig

utan denna återblick av Maries musik

gick mycket bra att stryka till.

 

Nuförtiden är jag dålig på

att spela mina skivor.

Det blir mera Spotify

när jag ändå sitter vid datorn.

Därför sökte jag fram Marie ikväll

och hittade sången Rosalita.

 

Där kom kvällens andra överraskning:

Åge Aleksandersen började sjunga

sedan kom Björn Afzelius in,

därefter Marie Boine och Henning Kvitnes.

Mycket bra sång!

 

Nu kände jag inte igen rösten

på mer än Björn och Marie

därför googlade jag på sången och se...

på Youtube finns en video

med alla artisterna från någon konsert.

Det var den tredje överraskningen.

 

Visst är det fantastiskt

att det ena leder till det andra,

särskilt genom detta datamedium

 där man kan klicka sig vidare i oändlighet

och upptäcka och förundras över mycket.

 

Minnen kommer fram av olika anledningar:

min första riktiga konsert var i

Borgholms slottsruin för många år sedan

med Björn Afzelius och Mikael Wiehe.

Det var en underbar upplevelse.

Björn är ju tyvärr borta nu

men hans fina musik finns kvar

och Mikael fortsätter att glädja mig

med konserter och nya skivor.

 

 

Ja, det blev som ett Kinderägg igen.

Livet är oförutsägbart!