Ensam i världen

Idag gråter mitt hjärta!

Jag fullkomligt hatar detta mildväder

som tär på den vackra snön.

Är det vinter då ska det banne mig

vara riktig vinter, vit och kall

med mycket snö och rimfrost. 

 

 

 

 

 För att glädja mig

tänker jag tillbaka på  

en frusen vinterdag
i veckan som gick .

Jag kännde mig ganska ensam

under min promenad.
Varken såg eller hörde någon.

 

Alla verkade kura inomhus.

 

 

 

 

 

Men plötsligt, när jag står

nere vid sjön och fotograferar

de vackra isformationerna

 på alens hängande kvistar

som når ända ner i vattnet,

händer det något.

 

 

 

 

 

 

 

Tre gräsänder kommer simmande

in i kamerans fokus.  

 

Änderna simmade med näbbarna mot vattenytan,

silade de efter något att äta tro???

 

 

 

 

Jag var inte längre ensam.

Det finns liv ute i den frusna världen.

Fast man kan undra hur djuren

 verkligen har det i kylan? 

 

Jag kunde njuta av ändernas sällskap

 en stund innan de simmade

över till andra sidan av sjön.