Dödshjälp

Mina tankar har fastnat i ett svårt ämne.
 

Hur ställer vi oss till dödshjälp???
 

Sjuka människor ska vårdas, lindras och hjälpas.

Men när de anses vara utom räddning,
inget hopp finns kvar,
stängs livsuppehållande apparater av,
 mediciner och dropp sätts ut...
för att förkorta lidandet.
 

Kroppen lämnas att långsamt tyna bort,
 kroppens organ slutar att fungera,
tills hjärtat slutar att slå.

Den döende ges i bästa fall morfin,
eller liknande smärtstillande och rogivande medel,
för att, som vi tror, ta bort smärta.
 

 

Om det nu är så att vi vet
att ingen återvändo finns:
 VARFÖR
kan det inte ges en större dos morfin t.ex.
för att låta den döende få ett snabbare slut?

Vad är det för mening med att låta människan
ligga i flera dygn innan livet tar slut???

Om hjärtat är starkt tar det många dagar
 innan det slutar att slå och livet tar slut.

Om patienten är medvetslös
 kan vi inte veta hur den egentligen mår. 

 

 Hur mår patienten psykiskt i sin medvetslöshet?

Fungerar hörseln?

Vi uppmanas av sjukvårdspersonalen
att tala till patienten för att den kan höra.

Hur känns det då att ligga och lyssna
 utan att själv kunna ge respons,
inte kunna kommunicera?

Och vad kan en patient få höra
 av obetänksamma anhöriga???

Vilken grad av ångest drabbas patienten av? 

Tänk dig själv att kunna höra personer tala till dig,
men du kan inte svara!!!
 

Jag vet en kvinna som blev så hårt lindad

efter en bröstoperation
att hon inte helt kom upp ur narkosen.
Man ansåg att hon sov,
 men hon var vaken så till vida
att hon hörde men kunde inte förmedla sig.
Hon beskrev en fruktansvärd ångest
innan hon kom till full vakenhet.

Kan det vara så det är under medvetslöshet???

 

Genom att ta bort livsuppehållande behandling
har ett val gjorts -

patienten lämnas till sig själv
att dö bäst den vill och kan.

 

Jag tycker att detta är en plågsam dödshjälp
som svenska sjukvården valt att använda sig av. 

Det är inte värdigt för våra nära och kära
att bli behandlade så här.
 

Det kan t.o.m. vara mig själv det gäller.

Vill jag bli behandlad på detta vis???

JAG får panik bara jag tänker på det.
 

Det är dessutom en pina för anhöriga
att sitta dygn efter dygn och vaka.

När sedan slutet äntligen kommer
är de så slut att de bara tycker
att det är skönt att det är över.  

(Jag har själv vakat över flera anhöriga dygn efter dygn.)

En annan kvinna berättade:

En man låg döende och hade fruktansvärd huvudvärk.

Han gavs vanliga värktabletter i normaldos.

När anhöriga bad
att de skulle ge honom mer tabletter
för att ta bort smärtan fick de svaret:
Nej, han kan få njurskador!?!?

Mannen var ju döende och dog någon dag efteråt.
Hans sista tid i livet var fylld av smärta.

 

Vad är det för personal vi har inom sjukvården???

Jag har varit så blåögd och trott
att alla i livets slutskede får allra bästa vård.

Men efter denna incident vet jag inte...

 

Hoppas vid Gud att jag inte behöver drabbas
av en sådan okänslig personal.

 

VAD ÄR BÄST
 - långsamt lidande eller snabb död???

Vi borde själva kunna få välja hur vi vill ha det.

 

Vi tar på oss ansvaret att döda våra djur
när vi anser att de lider.
Hur kan vi vara så cyniska när det gäller oss själva?

Hur vill DU ha din sista tid om DU får välja???

Jag vet i alla fall att jag inte vill lida i onödan
 när den dagen kommer
och det inte finns någon återvändo.

Dessutom är jag övertygad om
att livet efter döden
är bättre än livet på jorden.
Det är trösterikt för mig.