Jag tycker om att gå barfota
både inom- och utomhus.
Det gör jag även på vintern
när jag ska ut en sväng på tomten.
Häromdagen var det -18 grader,
så kallt att det smällde som bösskott
i altanbrädorna när jag gick på dem.
Då var det faktiskt riktigt svidande kallt
om de bara fötterna.
Mina tankar gick då till HC Andersens saga
Flickan med svavelstickorna.
Hon gick barfota i snön.
Det väcker många tankar om alla
som inte har det lika bra som vi,
som frivilligt kan gå ut utan skor
bara för att det är så härligt.
Jag har alltid haft stor empati
för dem som har det svårt
och ett minne som kom till mig
angående att frysa om fötterna följer här:
På 50-talet när jag gick i skola
hade vi pjäxor med fastsydda sulor på vintern.
En dag satt en yngre pojke i korridoren och var ledsen.
Han frös om fötterna
för att hans pjäxor hade släppt i sömmarna
och han fick in kall snö i skon.
Jag minns än idag hur synd jag tyckte
att det var om honom
där jag satt och höll om honom
för att ge lite tröst.
Önskar er alla en trevlig helg!
Du har då alltid haft ett gott hjärta <3
SvaraRaderaHej! Klara du en halvtimma barfota i snön?
SvaraRaderaFint skrivet och rykande aktuellt även nu några år senare. Minus 18 har vi haft den här veckan och det är kallt. Var handlade härom dan och där satt en människa i dörren med sin lilla mugg. Det är inte mänskligt. Man känner sig maktlös. Kanske skulle ta med en termos varmt nästa gång? Kram o gammla inlägg kan ju bli som nya. :)
SvaraRadera