Elisabeth och jag

 

Jag lovade att jag skulle återkomma

till vad mer Elisabeth Gummesson
och jag har gemensamt,

 än att vi vid unga år blev faderslösa.

 

Vi har båda blivit sjuka

av att alltid velat göra vårt bästa,

av att allt skulle vara så perfekt som möjligt,

av allt vi ville vara med på,

av allt vi skulle hinna med...

stress, stress, stress,
alltid vara i farten...
perfektionism...

Som perfektionist
 gör man hela tiden sitt allra bästa
för att vara duktig och omtyckt,
presterar sitt yttersta
för att bli bedömd
som arbetsam, kunnig
och få beröm.
 

 

Efter att ha levt ett hektiskt liv i många år
 reagerar kroppen mot detta på ett eller annat sätt.

Elisabeth blev fysiskt sjuk två gånger
med några års mellanrum

 och var nära döden.

 

Även jag blev sjuk två gånger
med några års mellanrum.

 Nu blev vi inte våra kroppar
sjuka på samma sätt,
men man kan se ett mönster
i hur dessa stressrelaterade sjukdomar
kan dyka upp.


Man jobbar på för fullt
både på arbete och hemma,
blir sjuk,
försöker ändra sina vanor och sitt liv,
tar det lite lugnare,
känner sig bättre,
kör igång igen med full fart
tills kroppen åter säger ifrån.
Man blir sjukare,
inser att det måste till en förändring,
lyckas ändra sig och ta det lugnare
 och får må bättre.
 

Man måste lära sig att kunna koppla av,

ta hand om sig själv,
göra roliga, avkopplande saker,

lära sig att världen går inte under

om man inte har hunnit

städa eller hänga tvätten,

 eller vad det än må vara.

 

Elisabeth har skrivit boken,

GOOD ENOUGH 

som handlar om att allt inte behöver vara perfekt.

Vissa saker måste vara perfekta,

inom yrkeslivet t.ex.

Men där det inte är nödvändigt

kan man tagga ner med gott samvete

och ta det mycket lugnare.

 

Bjud t.ex. vännerna på en gryta

istället för en trerätters med fördrink.

Kanske behöver man inte gå på alla föräldramöten

när det bara känns för mycket.

Handlar det om något superviktigt får man alltid veta det ändå.

Städa när det behövs,
kanske inte varje torsdag bara för att man alltid gjort det.

Ta hjälp av alla i familjen,
mamma/svärmor kanske skulle tycka
att det vore kul att baka med barnen t.ex.
Mannen och du själv kan göra något skoj
tillsammans under tiden...

Framför allt,
- man måste lära sig att man duger som man är.
Det är inte genom PRESTATIONEN
 jag ska bedömas utan som den person jag är.

- man har rätt att misslyckas.
"Nu blev det lite tokigt",
men det betyder inte
 att det är jag själv som är misslyckad
och det är genom misslyckanden man lär sig.
Tänk bara på alla uppfinnare:
t.ex. Thomas Edison lär ha gjort tusen försök
innan glödlampan fungerade.

-man ska ha roligt.

Det är inte lätt att ändra en perfektionist.
Jag kämpar fortfarande med att det är OK
att inte ha presterat någon arbetsuppgift en dag,
 bara vara och njuta av tillvaron.